Thrillerliknande om Sveriges pandemihantering

Utifrån hundratals intervjuer, mejlkonversationer mellan myndighetspersoner, interna dokument och minnesanteckningar har journalisten och författaren Johan Anderberg skrivit en nästan thrillerliknande reportagebok om hur coronapandemin kom till Sverige – och hur Sverige har valt att hantera den.

Det har gått jämförelsevis bra, kommer han fram till.

– När jag har läst alla de här dokumenten, all data, vilka hypoteser som har lagts fram och hur det har blivit så kan jag inte dra någon annan slutsats, säger Anderberg.

TT: Och vad är det för slutsats?

– Att Sverige drabbades av mindre panik än resten av världen, vilket har varit väldigt lyckosamt för alla oss som har bott här under det här året.

Strängare restriktioner

TT: Det är många som inte skulle hålla med om den beskrivningen, med tanke på att drygt 14 000 människor har avlidit med konstaterad covid-19, hittills. Vad säger du till dem?

– Dels att de hårda restriktionerna, som jag antar att de har förespråkat, inte har fungerat särskilt bra i många andra länder. Och dels att konsekvenserna av nedstängningarna hade varit mycket värre, säger Johan Anderberg.

I boken hänvisar han till sammanställningar som visar att större delen av Europa har ännu dystrare dödstal än Sverige sett till folkmängden, trots mycket strängare restriktioner och kraftigare nedstängningar.

TT: Men du väljer att inte jämföra direkt med de andra nordiska länderna, som har betydligt lägre dödlighet. Varför?

– Det korta svaret är att det inte är seriöst att jämföra med bara tre, fyra andra länder. Befolkningarna ser annorlunda ut och urbaniseringsgraden skiljer sig rejält från Sverige. Man måste jämföra i ett större perspektiv om det ska vara meningsfullt, säger Johan Anderberg.

Drabbas av panik

Men egentligen är inte "Flocken" en utvärdering av pandemihantering, restriktioner, smittspridning och dödstal påpekar han.

– Den handlar framför allt om hur man fattar beslut under stor osäkerhet och hur lätt det är att ett samhälle drabbas av panik, säger Anderberg.

I ett kapitel tar han upp hur Sveriges journalister i slutet av förra året började ifrågasätta varför det inte infördes hårdare begränsningar av mötesfriheten, näringsfriheten "eller någon annan frihet som fram till nyligen ansetts som central för demokratin".

TT: Är du besviken på journalistkåren?

– Nej, tvärtom är jag egentligen väldigt stolt över Sveriges journalister. Framför allt under våren, då det var mycket nyanserade diskussioner för och emot olika typer av åtgärder. Mycket mer än i något annat land. Men under hösten blev diskussionen helt klart mer ensidig, säger Anderberg.

"Nära sitt slut"

Framför allt har han saknat kritiska frågor om de konsekvenser som strängare åtgärder och nedstängningar kan leda till – och vad det finns för vetenskapligt belägg för att de överhuvudtaget ger någon effekt.

– Ofta har det framstått som att åtgärderna är helt gratis, både ekonomiskt och framför allt socialt. Jag hade till exempel gärna sett att man intill all snygg grafik över dödstal och antal smittade också hade visat antal missade skoldagar och andra saker som är relevanta för att ge en bild av frihetsinskränkningarna.

TT: Du har skrivit den här boken mitt under pågående pandemi – och den pågår fortfarande. Hur kom du fram till att det gick att sätta punkt?

– De här sakerna man bråkar om nu är ganska små i jämförelse med de beslut man tog i början, så det blev ganska lagom att sätta punkt efter ungefär ett år. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi drabbas av ett annat samhällsproblem som suger upp allt syre, säger Johan Anderberg.