Patrik Lundberg: "Mamma offrade sina drömmar"

Hans mamma offrade allt för sina barn, men gick lĂ„ngsamt under av stress och fattigdom. I boken "FjĂ€rilsvĂ€gen" skriver journalisten Patrik Lundberg om en barndom som var rik pĂ„ kĂ€rlek – men som ocksĂ„ prĂ€glades av det svenska klassamhĂ€llet.

"Jag Àr glad att jag har sÄ stora plattformar i dag och kan nÄ sÄ mÄnga eftersom jag tror att jag kÀnner ett Sverige som inte alla inom författaryrket och medierna kÀnner", sÀger Patrik Lundberg som har skrivit boken "FjÀrilsvÀgen".

"Jag Àr glad att jag har sÄ stora plattformar i dag och kan nÄ sÄ mÄnga eftersom jag tror att jag kÀnner ett Sverige som inte alla inom författaryrket och medierna kÀnner", sÀger Patrik Lundberg som har skrivit boken "FjÀrilsvÀgen".

Foto: Claudio Bresciani / TT

Kultur och Nöje2020-07-01 10:00
Elin Swedenmark/TT

Journalisten och författaren Patrik Lundberg minns nÀr han insÄg att folk Àter lunch pÄ jobbet. Som 15-Äring fick han jobb som vaktmÀstare pÄ en brandstation i Sölvesborg, dÀr de anstÀllda till hans förvÄning tog fram lunchlÄdor. Det gjorde aldrig hans mamma.

– Hon drog in pĂ„ den kostnaden, sĂ€ger Patrik Lundberg nĂ€r vi möts i hans arbetslokal pĂ„ Södermalm i Stockholm.

Hans mamma, Birgitta Lundberg, köpte sĂ€llan klĂ€der, reste inte och gick nĂ€stan aldrig ut pĂ„ lokal. Sina guldsmycken sĂ„lde hon – allt för att kunna spendera pengarna pĂ„ sina barn. Vid 67 Ă„rs Ă„lder gick hon bort, nedsliten till kropp och sjĂ€l, och i en artikel förra Ă„ret skrev Patrik Lundberg en kĂ€nslosam artikel dĂ€r han undrade: "Vem dödade min mor?"

– Jag har aldrig fĂ„tt sĂ„ mĂ„nga reaktioner pĂ„ en text, och det var Ă€ndĂ„ en kulturessĂ€ pĂ„ 12 000 tecken. Men den triggade nĂ„got i mĂ€nniskor och för första gĂ„ngen nĂ„gonsin i min lilla karriĂ€r fick jag inte ett enda hatmejl, sĂ€ger han.

Inte rÄd

Numera Àr Patrik Lundberg en framgÄngsrik krönikör och författare. Men i "FjÀrilsvÀgen" berÀttar han om en uppvÀxt lÄngt frÄn maktens och kulturens centrum. Hans resa startade i Sydkorea, och dÀrifrÄn kom han som adopterad till FjÀrilsvÀgen i Sölvesborg. FrÄn början levde familjen den svenska drömmen med tvÄ barn, Volvo och villa av mexitegel.

Men förÀldrarna skiljde sig, och pÄ 1990-talet blev det finanskris.

– Efter skilsmĂ€ssan var termen ”vi har inte rĂ„d” normal. Men jag kĂ€nde mig inte utanför eftersom det fanns sĂ„ mĂ„nga i min omgivning som hade begrĂ€nsade medel, sĂ€ger han.

KÀrlek fanns det dÀremot i överflöd, frÄn mamma och morförÀldrar, en del av "den skötsamma arbetarklassen". Men slitet för att fÄ vardagen att gÄ ihop tÀrde. Patrik Lundberg konstaterar att nÀr hans mamma föddes var skillnaden i förvÀntad medellivslÀngd mellan lÄgutbildade och högutbildade kvinnor mindre, men för varje Är som gick vÀxte gapet.

– Allt började pĂ„ 90-talet nĂ€r mamma flera gĂ„nger brĂ€nde ut sig pĂ„ grund av den stress som det innebar att inte ha nĂ„gra pengar – och vara ensamstĂ„ende med tvĂ„ barn. För att ett barn ska kunna göra en klassresa mĂ„ste nĂ„gon ofta bli kvar pĂ„ perrongen, sĂ€ger han och lĂ€gger till:

– Mamma offrade sina drömmar för att jag skulle uppnĂ„ mina.

Kvinnohistoria en ögonöppnare

SjÀlv arbetade Patrik Lundberg hÄrt för att ta sig in i journalistyrket, samtidigt som han och hans mammas kontakt försÀmrades. Hon hamnade ocksÄ i en destruktiv relation utan möjlighet att slÄ sig fri.

– Jag har levt med dĂ„ligt samvete i sĂ€kert 15 Ă„r. För varje klasskod jag knĂ€ckte eller extra tusenlapp jag tjĂ€nade, för varje sprĂ„k jag lĂ€rde mig, sĂ„ drevs jag ett steg lĂ€ngre bort frĂ„n mamma. Det blir ofrĂ„nkomligen sĂ„ nĂ€r man gör en klassresa. Till slut hade vi inte sĂ„ mycket att prata om annat Ă€n gamla tider och vad det var för vĂ€der, sĂ€ger han.

Men drivet att studera fick han frĂ„n sin mamma och mormor. Av en slump blev det en kurs i genusvetenskap han först lĂ€ste pĂ„ universitetet – och kvinnohistoria blev en ögonöppnare.

– Jag förstod att kvinnor konsekvent har skrivits bort ur historien, och att deras erfarenheter, yrken och kĂ€nslomĂ€ssiga arbete aldrig har vĂ€rderats sĂ„ som det borde vĂ€rderas, sĂ€ger han, och förundras över en ny trend, dĂ€r unga kvinnor i stĂ€derna plötsligt vurmar för ett nytt hemmafruideal.

– Jag upplever att det Ă€r unga kvinnor som kommer frĂ„n en övre medelklass och inte vet vad som kan hĂ€nda, eller som sjĂ€lva har ett skyddsnĂ€t. Min mamma sade alltid till min lillasyster: ”Du fĂ„r aldrig göra dig ekonomiskt beroende av en man, gör inte samma misstag som jag gjorde.”

KĂ€nner sig bonnig

I dag har Patrik Lundberg en enorm plattform för att nÄ ut, men han minns fortfarande kÀnslan av att ha lÄngt till makten. I barndomen var det en stor hÀndelse bara en familj frÄn Sölvesborg vann en bil i "Bingolotto" pÄ TV4.

– Jag ringde alla jag kĂ€nner och sade ”sĂ„g ni, de pratar om Sölvesborg”. SĂ„ kĂ€ndes det att vĂ€xa upp pĂ„ ett stĂ€lle som dĂ„ var en blind flĂ€ck – men som numera inte Ă€r det.

I dag har Sverigedemokraterna satt hans gamla hemstad pÄ kartan, och han tillhör sjÀlv en medieelit som mÄnga av hans barndomsvÀnner kritiserar. Samtidigt kÀnner han sig som en "bonnig Forrest Gump" bland kultureliten i Stockholm. Han skriver om en politisk verklighet fjÀrran frÄn mÄnga journalisters vÀrld. Reportagen frÄn Sölvesborg tycker han ofta liknar de "endagssafarier" till förorten som ska visa hur hemskt allt Àr.

Men de missar det intressanta.

– NĂ€r medierna har Ă„kt till Sölvesborg har man mest frĂ„gat varför SD Ă€r sĂ„ stora men ingen frĂ„gar moderaterna, Kristdemokraterna och lokalpartiet som har valt att ge makten till SD nĂ„got. Det Ă€r det som Ă€r politiskt intressant. Och det Ă€r det som kanske hĂ„ller pĂ„ att hĂ€nda i hela Sverige.

Fakta: Patrik Lundberg

Född: 1983, i Busan, Sydkorea.

Bor: Stockholm

Familj: "En liten i Norge och en stor i Sydkorea".

KarriĂ€r: Journalist och författare. Skriver kolumner för Expressen och Ă€r vice ordförande i Författarförbundet fram till september. Debuterade med "Gul utanpĂ„" och har ocksĂ„ skrivit "BerĂ€ttelsen om Sverige", "Onanisterna" och "Facit – konsten att skriva krönikor".

LÀser: "Skönlitteratur. Jag tycker vÀldigt mycket om Johanna FrÀndéns kolumner i Aftonbladet ocksÄ, jag tycker hon Àr bÀst."

Gör just nu: Jag hÄller pÄ med ett större grÀvjobb som jag har hÄllit pÄ med i flera Är och som jag kommer att hÄlla pÄ med i flera Är till. Tiotusentals sidor. SÄ efter den hÀr boken kommer jag gÄ ner i gruvan och dyka upp om nÄgra Är igen.


Fakta: Patrik Lundberg om:

... att Ă„terta sin koreanska identitet:

I samhÀllet Àr det sÄ smÄsint att man anses vara antingen det eller det, höger eller vÀnster, svensk eller invandrare. Men jag gillar inte binÀra uppdelningar, för jag kÀnner att jag Àr mÄnga saker. Jag Àr mest svensk men lite korean, jag Àr i dag stockholmare men ÀndÄ frÄn landsbygden. Jag vÀxte upp i arbetarklassen men Àr övre medelklass i dag.

... folkhemmet:

Jag har en teori om att folkhemmet inte var en kollektivistisk idé som alla tror. Jag menar att det var en individualistisk idé om att alla mÀnniskor skulle fÄ det sÄ bra att de skulle kunna klara sig sjÀlva. Att man slipper flytta hem till sina barn nÀr man blir gammal. Delvis har den tanken lyckats. Var och en har mer frihet men det betyder ocksÄ att Socialdemokratin i och med det lite har avskaffat sig sjÀlv. Nu springer mÄnga runt och tar rÀttigheter för givna. I dag finns till exempel en stÀndigt pÄgÄende debatt om kvotering av förÀldradagar. De som inte vill det sÀger att "vi kan sjÀlva bestÀmma vad vi ska göra med vÄra pengar". Men de har inte förstÄtt att det Àr statens pengar. FörÀldrapenningen kom till efter en politisk reform som en hel del mÀnniskor var emot. Semester ocksÄ, det Àr fackliga segrar.

... rasism i uppvÀxten:

Jag sĂ„g uppenbarligen ut som en korean men som adopterad blev jag bemött som alla andra. Ibland sade nĂ„gon nĂ„got taskigt. Mycket av den rasism jag mötte var inte medveten, och dĂ€rför dömde jag inte de personerna. Jag försöker fortfarande bemöta sĂ„dant som folk sĂ€ger som jag uppfattar som konstigt. Jag skriker inte rasist, utan försöker förstĂ„ eller sĂ€ger ”det dĂ€r tycker jag Ă€r lite generaliserande”. DĂ„ blir det kanske ett bra samtal i stĂ€llet för att vi ska bli arga pĂ„ varandra. Men det Ă€r lĂ€tt för mig att sĂ€ga nu nĂ€r jag har ett bra jobb, god ekonomi och lĂ€genhet i Stockholms innerstad. DĂ„ Ă€r det lĂ€ttare nĂ€r nĂ„gon sĂ€ger nĂ„got dumt.

... begreppet intersektionalitet:

Det Àr ett ord som har fÄtt vÀldigt dÄlig klang i Sverige, eftersom man tror att det handlar om att man ska ta in ras och genus i allting. Men för mig blir begreppet ett sÀtt att tvÀrtom förstÄ att ett attribut du har avgör inte din stÀllning i samhÀllet. En afrosvensk kvinna som Àr partiledare för liberalerna har mycket mer inflytande Àn en vit man som Àr arbetslös och sjukskriven i Bjuv. Men folk anvÀnder begreppet pÄ fel sÀtt. Dels att man avfÀrdar förtryck men ocksÄ att man hittar förtryck dÀr det inte finns.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Kultur och Nöje
Litteratur
Stockholm
Sölvesborg