Martin Widmark är en av de mest utlånade barnboksförfattarna på de svenska biblioteken. För ungefär tio år sedan rapporterades det att han till och med gått om barnboksförfattarnas barnboksförfattare Astrid Lindgren i popularitet, bland den delen av generation Z som var i "läsa själv"-åldern.
Nu har hans Nelly Rapp för första gången tagit sig till biograferna, med elvaåriga Matilda Gross i huvudrollen. Och visst har den rödhåriga mellanstadieeleven ett och annat gemensamt med Astrid Lindgrens superhjältinna, trots att håret är friserat i page i stället för flätor.
Under ett höstlov lämnar Nelly Rapps ängsliga pappa henne i en stor spöklik herrgård tillsammans med morbror Hannibal och hans kollega Lena-Sleva, trots att byggnaden är full av laddade armborst och det hörs suspekta vrål från källaren. Konstigt, kan tyckas, men det är ändå långt ifrån det märkligaste föräldrabeslutet som tagits i filmhistorien.
Likt många fiktiva barnhjältar är Nelly Rapp en underdog och klassas som annorlunda av jämnåriga. Hon har ett eftersläpande konsekvenstänk, ett otroligt mod och ett nästan oroväckande självständigt agerande. Trots elvaåringens orealistiska egenskaper känns hon verklig och flerdimensionell i filmatiseringen på ett sätt som långt ifrån alla kvinnoskildringar kan skryta om.
"Nelly Rapp - monsteragent" är riktad till sju-plussare, men innehåller humor som även kan få en barnlös vuxen att skratta till. Den äldre skådespelargenerationen bär filmen på sina axlar: Johan Rheborg som morbror Hannibal med en silverkalufs tämjd i en hästsvans, och Marianne Mörck som den varma, smågalna och snart pensionerade monsteragenten Lena-Sleva. Björn Gustafsson dyker upp som den friska fläkten Vincent, en livscoach-skurk klädd i läder, päls och med blek backslick, som hämtad från Slytherins elevhem.
"Nelly Rapp - monsteragent" känns delvis inspirerad av ungdomsfantasy som "Harry Potter", delvis som något ur "Ghostbusters" - fast med en svensk budget som begränsar berättandet. Möjligtvis kan filmen vara lite väl spännande för de allra minsta till en början, något som går över när lamporna tänds och monstren blir mänskliga.
