"Jag är född söder om Stockholm i församlingen Vantör / Sen tog jag tricken in till stan som tonåringar gör", sjunger Stefan Sundström i låten "Vikmanshyttetrall". Trubaduren, debattören och odlingsivraren talar och sjunger en omisskännlig och särpräglad stockholmska, och med jämna mellanrum dyker det upp ord i stil med "tricken" (tunnelbanan) i hans tal och låttexter.
Stefan Sundström växte upp i förorterna Högdalen och Farsta i södra Stockholm på 1960- och 70-talet, men bor numera på Färingsö i kranskommunen Ekerö. Hans mamma kom från Tyskland, från den del som då tillhörde DDR, och hans pappa från Dalarna. Bland alla stockholmska ord finns det ett som Stefan Sundström inte kan vara utan: "nojboll".
Nojboll? undrar dialektologen och språkvetaren Eva Thelin som arbetar med det kommande "Svenskt dialektlexikon". Nej, ordet finns inte med i manuset till ordboken, som om några år ska börja publiceras successivt på nätet. Eva Thelin menar att nojboll snarare är ett slangord – inte ett dialektalt sådant. Hon rådfrågar Ulla-Britt Kotsinas bok "Stockholmsslang" – i vilken man kan slå upp de flesta slangord från 1880-talet fram till 1980-talet – men inte heller där går nojboll att hitta. Det närmaste man kommer nojboll i diverse slangordböcker är "noja", ett slangord som kommer från "paranoia".
Men för Stefan Sundström är ordets betydelse klar som korvspad; nojboll betyder kort och gott solen.
– Det används av stockholmsbor som med hjälp av kemikalier har hållit sig vakna hela natten och sedan tycker att det är lite för ljust dagen efter.