"Vi har regisserat vår död"

När jag sätter mig ned med Tomas "Tompa" Lindberg, vokalist och frontman i At the gates, är detta samtalsämnet.
- Det har gått jävligt bra är allt jag kan säga! Inga låga punkter alls. Fansen förstår verkligen varför vi gör denna turné! Överallt har vi fått otroligt varma mottaganden! Funkat kanonbra rakt igenom. Är grymt nöjd, konstaterat han med ett leende på läpparna.
Hur kändes det när ni efter tolv år isär beslutade att göra denna turné?
- Fick gåshudskänslor! Otroligt svårt att föreställa sig faktiskt. Vi kom dock in i det väldigt snabbt. När vi repade gick det oväntat bra - märktes knappt att det var tolv år sen sist.
Nervösa känslor i början de första spelningarna i Japan och så vidare?
- Alltid väldigt nervöst. Publiken har skyhöga förväntningar. De flesta har bara möjlighet att se oss en gång. Därför har vi ett enormt ansvar att infria alla förväntningar och uppbyggda känslor. Det är skitviktigt för oss att fansen får vad de vill ha! Med våra andra band är det inte hela världen om vi gör ett kasst gig. Där finns det alltid en andra chans. Samtidigt har vi med åren lärt oss att misstag händer och att vi bara är människor. Man vaknar dagen efter i alla fall.
Har ni umgåtts under åren som har gått?
- Ja det har vi fast sällan alla fem samtidigt. Adrian har ju bott flera år i England. Jag har bott på flera olika ställen. Men vi har träffats i samband med gig och så. Om The Haunted spelade nära mig stack jag givetvis dit, likaså om jag spelade med Disfear i närheten av de andra, berättar Lindberg.

Kommer inte undan Blinded by fear
1995 släppte At the Gates sin fjärde fullängdare Slaughter of the soul. En skiva som till stor del ligger bakom bandets legendariska status. Skivan anses vara en av de absolut viktigaste i utvecklandet av den melodiösa dödsmetallen.
- Vi kommer inte undan Blinded by fear, säger Tomas och skrattar.
- Nej men Slaughter of the soul funkar väldigt bra live. Alla känner igen de låtarna, alla har hört dem.
De gamla låtarna då?
- För fansen som har hört de gamla låtarna är de minst lika bra live! Vi körde Primal Breath i Malmö men kände genast att det inte funkade! Ett annat exempel är And the world returned. Mycket bra akustisk låt men håller inte live. Fansen vill ha mer ösiga låtar. Men vi kör även en hel del äldre låtar, fortsätter han.
Rent textmässigt är det With fear I kiss the burning darkness(1993) och Slaughter of the soul(1995) som tilltalar Tomas mest.
- With fear I kiss the burning darkness innehåller väldigt poetiska, djupa och känslostarka låtar. Viktigt för oss är att vara ärliga i våra texter och låtar. Vi står för det vi skriver, säger Tomas.
Med with fear I kiss the burning darkness tog At the gates första era slut. Slaughter of the soul å andra sidan är väldigt rakt på med samhällskritiska texter.
Litteratur har alltid legat som en influens till At the gates texter. Ett exempel är The Diceman(Luke Rhinehart 1971) som ligger bakom låten "Slaughter of the soul".
- Låten handlar om själsligt självmord. Döda själen och pånyttfödas i nya tankar. Att genomgå en sorts renande upplevelse, berättar Lindberg.

Religion och kapitalism
Efter att ha läst låtar som "Kingdom gone", "Under a serpent sun" och "Unto Others" blir jag väldigt nyfiken på din syn på religion. Berätta!
- Är väldigt icketroende. Jag ser på organiserad religion som ett verktyg för våld och förtryck. Däremot är det väldigt spännande att studera religiösa fenomen och framförallt kulturer som ligger bakom. Människors personliga religion är dock något som måste respekteras. Det handlar om en ömsesidig respekt! Tillhör dock den marxistiska skolan så idag slåss jag mer mot kapitalism. Det känns mer aktuellt i dagens samhälle, säger Tomas med ett leende.
Motgångar och splittring
Historien om At the gates är dock mer än pionjärskap och framgång. Under åren fick bandet kämpa hårt genom motgångar. Metalgenren mötte hårt motstånd världen över och händelser som kyrkobränningar i Norge hjälpte knappast. Det hände att bandet tvingades sova utomhus i samband med spelningar och under en turné i England blev de strandsatta utan möjlighet att ta sig hem.
- Slutet var nära flera gånger för At the gates. Men varje gång det var kämpigt fick kärleken till musiken och de starka banden till varandra oss att fortsätta. Brinner man för det man gör bara går det. At the gates var livet för oss, berättar Tomas.
Trots kärlek till sin death-metal och starka band till varandra kom tillslut splittringen 1996.
- Det var både besvikelse och lättnad. Även om vi älskade musiken var vi väldigt trötta. Det svåra var dock att fortsätta efteråt. Vi levde som At the gates i flera år så det var väldigt svårt att hitta en ny identitet efter det, berättar Tomas.
Med bara ett par spelningar kvar lider nu bandets sista turné mot sitt slut. Har ni fått avslutet ni hoppats på?
- Det har vi absolut! Detta blir ett mycket bättre avslut än det vi fick 96?. Nu får vi skiljas som vänner och At the gates får sluta under våra villkor. Man kan säga att vi har fått regissera vår egen död, avslutar Tomas och springer vidare för att äta innan soundchecken.