"Det var här allting började"

Ebbot Lundberg är ett av de största namnen på This is Hultsfred. Han kommer med sitt kompband The Indigo Children som kan vara precis hur stort eller litet som helst. Det är känslan för dagen som avgör.
Det är några timmar kvar tills de går upp på festivalens störst scen, RP-scenen. Men fortfarande vet han inte hur många de kommer stå på scenen när klockan slår midnatt.
- Vi blir nog ett sexmannaband i kväll, men folk kan ansluta sig under tiden, det vet man aldrig, säger han och ler. Det ska vara flexibelt och ombytligt, folk ska inte behöva känna sig låste och publiken ska inte kunna veta på förhand vad som kommer hända på scen.
Spelningen på This is Hultsfred är Ebbots tredje på soloturnén, eller fjärde egentligen om han räknar med Ritz. Premiär i Umeå, följt av Stockholm och så Hultsfred.
- Det är speciellt att komma till Hultsfred, det har det alltid varit. Gunnar Lagerman, som var med och startade festivalen, var den enda som trodde på oss. Utan honom och spelningen i Hultsfred hade vi aldrig fått skivkontrakt, det hade förmodligen aldrig hänt något med Union Carbide Productions.
Han är förväntansfull inför spelningen och säger sig vara glad över att han inte ska stå på Pampas eller Hawaii. Han gillar det lilla formatet, när det är greppbart och beklagar i samma andetag att Hultsfredsfestivalen blev för kommersiell mot slutet.
- Helst hade jag velat spela i Teaterladan, säger han och skrattar.
Nu står han på helt egna ben och gör sin första festivalspelning som soloartist. Med en ny skiva i bagaget, som han tänkt sig skulle bli något totalt annorlunda än det som skapats med Union Carbide productions och The Soundtrack Of Our Lives.
- Men det blev rockigt igen, med en mix av det gamla kan man säga. Jag vill inte gärna ändra för att ändra, det ser jag ingen poäng i.
- Och när jag nu går upp på scen i Hultsfred igen, blir det också en mix. Folk verkar fortfarande vilja höra både Union Carbide Productions-låtarna och de vi gjorde med The Soundtrack Of Our Lives.