Just i kväll väntade jag mig inte så mycket, efter att ha sett dem på en festival nyligen och varit likgiltg. I Hultsfred hänger jag med mer, men jag har nog helt enkelt ännu inte riktigt köpt konceptet. Låtar som byggs upp i minuter kan plötsligt knäppas av till komplett tystnad, och basgångar pågår sällan någon längre stund innan de försvinner igen. Jag vill tycka om egenheterna, men det kräver en del extra koncentration.
Sims röst gick hem
Mer lättsmält är då de båda sångarna och ungdomsvännerna Romy Madley-Croft och Oliver Sim, som kompletterar varandra intimt. När Sim tar till orda med sin sensuella röst skriks det i publiken som vore han Johnny Cash - en lite konstig upplevelse när musiken annars är så introvert och relativt svårtillgänglig.
Svår pop fann sin publik
"De är så bra!" Entusiasmen som hörs i publiken under The xx är lite utspridd men omisskänlig. Bandets säregna hopkok av mörk och trevande brittisk pop och tunga basgångar tar en stund att uppskatta, men något finns absolut där.
Oliver Sim, Romy Madley-Croft och Jamie Smith utgör den dunkla trion The xx. Foto: Olof Carlson
Foto: Fotograf saknas!
Så jobbar vi med nyheter