Något nostalgiskt, något utdraget...

Denna utdragna spelning måste ha varit stort och fantastiskt för dom stora Cure-fansen, men för dom som bara hört några låtar var det svårt att hänga med i ruset.
Ändå måste jag säga att Robert Smith var tidlös och det värmde i hjärtat att höra hans röst som inte verkat ha åldrats en enda dag. Allsången "Friday I?m in Love" var stämninghöjaren, och det var fint att se 30 plussarna i publiken som verkligen var glada att se deras tonårsidoler.

Många fick nog
Men det var också många i publiken som tröttnade och gick redan när de fick tekniska problem under "From the Edge of the Deep Green Sea", bandet fortsatte som vanligt men orken hos publiken försvagades ju mer tiden gick.
Ibland är det kanske bäst att bara hålla det kort och koncentrerat med hits så att man får känslan av det faktiskt är underhållande.
Här blev det mer som att många fick nog eller helt enkelt tröttnade. Det är riktigt synd att Robert Smiths närvaro och röst inte var tillräckligt för att ge en så bra spelning som man hade förväntat sig.