Höll humöret uppe trots gles publik

Men trots en ganska gles publik var inhopparna mästare på att hålla humöret uppe.
- Deet äär bra att Marcus Mumford bröut handen... så att vi fåur spela istället! säger sångaren Romeo Stodart på knackig svenska och river ner en applåd medan han blickar ut över Hulingen. Så länge jag känt till dem har The Magic Numbers varit ett av de mest obesvärade band jag vet.

De är också mästare på smyghits: Låt efter låt påminner mig om när deras debutplatta fastnade i min kompis bilstereo så att det var det enda som gick att spela i ett år. Låtar jag inte minns namnet på men som satt sig effektivt i bakhuvudet. Stodart förklarar lite längre in att bandet är otroligt glada över att få komma och spela, eftersom de varit instängda i en studio den senaste tiden och hållit på att drivas till vansinne. När nästa låt sätter igång, ett smakprov från nya skivan, lägger han torrt till:
- Ja, ni får tänka er en orkester här.
När de till slut lämnar scenen är det nästan, men bara nästan, som att jag glömt av vilka som egentligen skulle ha stått där. All respekt för det.