Ojämnt med de allvarliga kungarna

Efter en raketkarriär i framför allt England har Kings of Leon nästan otäckt snabbt gått från långhåriga, garagerockande sydstatskillar till arenaspelande män med tungt allvar i blicken. Senaste skivan "Only By The Night" har , inte minst tack vare singeln "Sex on Fire", varit en monumental framgång. Spelningen i Hultsfred var alltså minst sagt efterlängtad.
Grötigt ljud med obefintlig sångvolym var tyvärr det inledande intrycket av bandet på onsdagskvällen - Synd på "Crawl", en av deras svängigaste låtar. Strax blev det dock en aning bättre och sångaren Caleb verkade trivas bra.
Det hann bjudas på en blandad kompott från de tre Followill-brödernas (och en kusin) fyra album; fast det blev tydligt att de inte har mycket till övers för sitt tidigaste rock n? roll-material, som snabbt klarades av inledningsvis och med irriterande testosteronbrist.
Det som fungerade bättre var istället se senare alstren, ackompanjerade av mer blygsamt scenljus. Domedagsskriken i "Charmer" och den ekande dust bowl-basen i "Closer" blev riktigt mäktiga i kvällningen, och överhuvudtagetär det i de långsamma, malande låtarna som de känns bekvämast live. Sedan blev det förstås dags för "Sex on Fire" vars knäckande publikrespons helt enkelt var orgasmisk.
Förutom ett solitt framträdande bjöd bandet dock inte särskilt mycket på sig själva: Det överlag torra mellansnacket från en aningen bortkommen Caleb, komplett med "I?m having a blast" och "it?s a great festival" är dessutom årets i särklass klyschigaste.