Det var en magisk mysspelning

Genom att blanda kärleksfulla sånger som "No, I Don?t Remember" med ruggiga låtar om mördare och bortrövade barn - "Black Sunday Afternoon" såg hon till att allas sinnen i publiken blev tillfredsställda.
När hon sedan drog med publiken i ett rytmiskt klappande till soundet av en ensam fiol, lät hon dessutom ett harmoniskt lugn sprida sig över Hultsfred.
Åskådarna sjöng med i låtarna och den starka vinden som blåste, skapade en episk stämning. Det var svårt att avgöra om det var den kyliga vinden eller Annas fängslande röst som fick det att gå kalla kårar genom ryggraden.
Publikens skrikande ackompanjerades av elgitarr, trummor, kontrabas och Annas sköna sjungande. Denna härliga musik som passar stora som små, fick värma alla frusna åskådare som stod samlade framför Hawaiiscenen.
Det enda som saknades var tända cigarrettändare och en torr mark där åskådarna kunde sitta och njuta av denna magiska myskonsert.
Det var tydligt att stämningen hade spridit sig genom publiken, även om inte alla visade sitt deltagande genom skrik och sång. Trots att många bara stod tysta och tittade på, kunde vem som helst förstå varför Anna fick stå på den stora scenen.