Våldsglorifierande 50-öresstrippa

Det bara är så vilket gör att jag kanske inte är rätt person att recensera 50 Cent. Men det slår mig att ifall jag bortser från texterna och mina förutfattade meningar om hur ballt det är att vara en hallick så är det i många stunder riktigt bra. Energin finns och responsen från publiken är förvånansvärt stor. 50 Cent själv känns säker och stabil men hans kompanjon Tony Yayo nådde inte upp till samma nivå. När han för första gången på länge får lämna USA hamnar på Hultsfred var kanske inte det bästa för den stora publiken vid Hawaii. Bäst: "P.I.M.P" som fick en enorm respons från publiken som hoppade ända långt bakom mixertornet. Sämst: "Just a lil bit" och alla andra låtar som visar upp ett våldsglorifierat och sexistiskt porträtt av den en gång så intressanta och heta artisten 50 Cent.