Rockcirkus med legender i ny formation

Det går inte att ta miste på gruppens grymma rutin: Detta är rockrävar i ordets rätta bemärkelse. Det är gitarrsolon och trumfills av det som numera kan betraktas som "den gamla skolan" av ynglingar som undertecknad.

Rockunderhållning
Weiland omkringvirvlandes i sin uniformsmössa och gitarrhjälten Slash i sin höga hatt och med cigaretten dekadent i mungipan ger mig dock kval: Ska jag erinra mig någon sorts nostalgi som jag egentligen är för ung för, eller ska jag fokusera på musiken som i högsta grad är ?här och nu??
Det geniala med Velvet Revolver gissar jag ligger i kombinationen av dessa element, men att delarna också fungerar hyggligt för sig själva. I detta fall är det nämligen precis så jag känner: Jag saknar den där förankringen som jag antar att många i publiken har, men det går inte att förneka att det är rockunderhållning av hög klass.

Cirkusen lättar
Inledningsvis känns rockposerna och muskelrocken lite ansträngd, inte minst i det att bandet är en smula försenade upp på scen. Men efterhand, ungefär i takt med att Weiland får ordning på rösten, lättar cirkus VR och blir riktigt underhållande. Enskilda stunder, som när singeln "Fall To Pieces" eller spår från nya skivan "Libertad" framförs, är inget annat än majestätiska. Dessa höjdpunkter får väga upp att magin (som ett band av denna kaliber ska kunna höja sig till) ändå inte riktigt vill infinna sig.