Efter ett tag märkte jag att fler än vanligt kom fram för att frågade om saker eller bara för att prata. Många hälsade på mig som om de kände mig. Vad som sen hände var något jag inte hade förväntat mig. Jag började känna mig lycklig. Leendet blev i högsta grad äkta och responserna än tydligare. Tänk att en så liten sak kan göra så mycket.
När jag senare träffade på en irriterad och ganska otrevlig fotograf som, av mängden kameror och storleken på objektiven troligen kom från någon namnkunnig kvällstidning, berörde det mig inte utan jag fortsatte att vara lycklig och leendet fanns kvar. Kanske är detta något vi borde sätta i system. Tänk om alla festivalsbesökare skulle le mot alla de mötte under en timme. Den redan nu trevliga festivalen skulle kunna bli ännu trevligare och kanske skulle sedan det leende experimentet kunna sprida sig och till slut bli en självklarhet i landet.
Själv tror jag att en så liten sak som en timmes leende skulle kunna minska våldet och öka hälsan. Kalla mig gärna för naiv. Själv kallar jag mig för romantiker.
Ett leende experiment
Idag har jag gjort ett experiment. Jag har medvetet gått omkring med ett leende på läpparna. Inget konstlat och stort utan ett vanligt litet trevligt leende. Effekten var ögonblicklig. De jag mötte hajade till, tittade mig i ögonen, höjde på ögonbrynen och log tillbaka.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter