Legenden Lou Reed allt för kall för Hultsfred

Här är inte droger ett naturligt inslag och ett medel för att förhöja njutningen. Här behövs något annat än 15-20 minuter psykedeliskt jam. Till och med de mest inbitna fansen började sloka och fundera på att gå. Att Lou Reed sedan tycks glömma texterna till sina egna hits gör inte saken bättre. Nej, den stora behållningen på den spelningen jag kanske mest sett fram emot på årets festival är just att jag har fått se honom. Den stora sorgen är att det inte var bra. Framför Hawaii var det knappt halvfullt och bara 30 meter från scenen stod några killar och spelade fotboll vilket är en ganska talande bild. Jag kan inte låta bli att dra mig till minnes fjolårets konsert med Kris Kristofferson. Den var på Pampas om jag inte missminner mig och det var stämning. Kanske ska man inse att legender inte drar fullt på Hawaii. I alla fall inte sådana som Lou Reed. Men som kontrast till allt gnällande måste jag säga att jag har fått sett en legend till. Jag har sett Lou Reed och visst ska han ha en eloge för att han kör sitt race helt kompromisslöst. Kanske är det just det som definierar en storhet. Av de två tuppar han får är den ena för musiken och den andra för att det är Lou Reed.