Ingen som bevittnade konserten på Atlantis 2004 trodde väl något annat, men Phoenix är uppenbarligen här för att göra en i helskotta bra spelning! Avspänt och utan vare sig påklistrade miner eller överdrivet intränade poser får de det hela att se otroligt enkelt ut. Bra låtar, ett synkroniserat band och en härlig dos charm och spelglädje är uppenbarligen mer än tillräckligt. Fjäderlätt kryssar de genom spelningens första 30 minuter med guldkorn som "Everything is everything" och "run run run". Därefter förlorade de pubklikens uppmärksamhet genom att under en stund bli överdrivet introverta och experimenterande. Under 5 minuter blev funderingar på Sverigen match mot Paraguay och andra lösa tankar kändes betydligt mer angelägna, men därefter visar sig bandet mer charmiga än någonsin! En fantastisk version av "If I ever feel better" pumpas ut från högtalarna och i den stunden är allt förlåtet. Jag talar för många i den månghövdade publiken när jag utbrister: "amour"!
Fransk fjäderlätt elegans från Poenix
Ett solcharmigt Hultsfred som visade sig från sin bästa sida mötte ett av popvärldens elegantaste band. "Hello, we are Phoenix from Paris here visiting Hultsfred. Bon jour" lydde öppningsfrasen. Coolt, svalt och tilbakalutat - men utan den tendens till avdistansiering som andra franska band ibland gjort sig skyldiga till - sätter Phoenix Pampaspubliken i glädjefnatt.
Poenix
Foto: Fotograf saknas!
Fakta
Pampas: Poenix
Så jobbar vi med nyheter