Allt ljus på Nina i The Cardigans

Så var det även denna gång. Arrangemanget kändes genomgående rockigt men långsamt. Tyvärr är det en kombination som inte alltid fungerar och framförallt inte under en stor del av konserten. Det tar ganska lång tid innan det kommer en stilförändring och när den kommer är den mycket välkommen. Däremot tycker jag att The Cardigans är riktigt sköna att titta på. Nina Persson är de små medlens drottning. Bara genom små gester och rörelser förmedlar hon mer än vad många artister lyckas med trots att de stuttsar runt som en studsboll. När hon ber om att få ljus så att hon kan se publiken och slipper sjunga mot ett svart hål får jag en känsla av hur mycket hon tycker om att spela live. The Cardigans levererar även flera av sina klassiker vilket är bra och publiken jublar. Men ska jag hitta något att klaga på så är det att spelordningen under konserten gör att det under långa stunder blir ganska långtråkigt.