Triss i succé för Lasse

Winnerbäck gjorde på lördagen sin sista spelning på årets festival. Det två tidigare hade varit underbara och minnesvärda.
Inför denna tredje frågade jag mig om han skulle ha förmågan att toppa de två tidigare. Skulle publiken komma? Väl där fick jag svaret publiken hade kommit.
Winnerbäck gav sedan kanske inte den bästa spelningen av de tre men absolut den mest magiska.
Varje låt var som ett enskilt magiskt ögonblick som långsamt vävdes ihop till en väv av sällan skådad skönhet. Närheten och stämningen var så påtaglig att man nästan kunde känna smaken av den.
Bredvid mig stod en tjej, samtidigt som hon sjöng strömmade glädjetårarna ner för hennes kinder.
När jag tittade mig omkring upptäckte jag att hon inte var ensam om detta.
Tyvärr stördes magin av att Doktor Kosmos drog igång sin spelning på Pampas men det tycktes bara beröra mig och mitt försök till kritisk granskning.
Ska man nu summera dessa tre spelningar måste man nog säga att den första var den som innehöll mest nyfikenhet och förväntan.
Winnerbäck gjorde bra ifrån sig bara för att toppa med sin bästa spelning dagen efter. Musikmässigt var den tredje den sämsta men samtidigt den mest magiska.
Tack Rockparty för att ni vågade, tack Winnerbäck för att Du vågade och för att du spelade.