Silverbullit var mest pinsamt

Detta trots att sångaren Simon Olsson gjorde vad han kunde för att visa att han är ball och skiter i allt.
Tyvär var det mer trovärdigt när Magnus Uggla försökte förmedla samma budskap på 70-talet.
När Simon i första låten försöker stagediva genom att hoppa ner i fotodiket och med total avsaknad av allt vad smidighet heter klättra upp på kravallstaketet var min ända tanke att hoppas att han inte slår ihjäl sig.
Visst kan jag ge honom credit för att han ger allt och troligen just vad hans fans förväntar sig.
Kanske är det just det som gör att jag känner mig oberörd. Det känns inte äkta utan snarare som ett uppfyllande av förväntningar.
När han sedan avslutar spelningen med att åter hoppar ner i fotodiket och bara går ut känner jag att ordet pinsamt bäst beskriver vad jag tycker.