Prima Donnor - på topphumör

Nu har de övergett idén att alla kalla sig Donna men inte slutat spela sin karaktäristiska rock/punk och är de närmast att betrakta som Sahara Hotnights utländska förebilder.
Första gången undertecknad såg The Donnas var på en mindre scen 2001.
Då, uppenbarligen några år yngre, var deras främsta styrka en härlig attityd och ett närmast oborstat scenspråk. Begränsade kunskaper på respektive instrument blev nästan en styrka och attityden framkom än mer tydligt i det sammanhanget.
Nu anno 2005 ser man en i många avseenden helt annan grupp. Spelskickligheten är vida bättre och 2 skivor senare har de numer ett antal riktigt slagkraftiga rock/punklåtar. Hur är konserten då? Stundtals hamnar pusselbitarna på plats. De starka låtarna, de numer tajta musikerna och glimtvis en skön " go get it" attityd får publiken (inte minst den manliga) i gungning. Låtar som "Take it off" och "Fall Behind me" blir riktiga höjdpunkter, men vid andra tillfällen under konserten är känslan en annan. Attityden tappas och gruppen känns i sammanhangetalldeles för nöjda och för avslappnade - som om de var på semester och bara råkat ta med sina instrument. Den dagen tjejerna lyckas med att kombinera sin ibland härligt kaxiga och kompromisslösa attityd med det nuvarande låtmaterialet - då vill jag vara där och njuta!