Norrländsk metal av världsklass

Senast Meshuggah besökte festivalen var 1999, och sedan dess har de hunnit släppa samlingsplattan "Rare Trax" och albumet "Nothing". Dessutom jobbar de just nu på ep:n "I" som beräknas släppas i USA inom kort. Jo, de är faktiskt rejält mycket större "over there" än här, men det betyder inte att de svenska fansen blir mindre frälsta framför Atlantisscenen när bandet attackerar.
- Ni måste ju vara helt jävla galna. Att lyssna på äcklig hårdrock, när det finns pop och dans, säger den flintskallige sångaren Jens Kidman med sin högst säregna humor. Publiken är med på noterna, och i nästa sekund är hela bandet igång på helvarv igen. Man slås direkt av hur rasande skickliga de är; de intrikata trumtakterna byts ut stup i kvarten och Thomas Haakes texter bara fortsätter att imponera med sina nästan löjligt komplicerade ordbildningar.
Trots en del skönhetsfläckar, exempelvis att sången stundtals hörs rejält dåligt, är detta en spelning som visar varför Meshuggah är ett av de finaste metalbanden vi har just nu. Och om några veckor bär det av till Roskilde för pojkarna. Där kan de säkert komma att plocka ännu några skalper.