Divan, rösten, drottningen

När Mary J. Blige äntrar scenen är det knappt halvfullt framför Hawaii.
Det känns som en känga i baken på rockparty och ett hån mot årets största artist.
Kanske är festivalbesökarna inte med i Mary J. Bliges fanclub men ändå.
Hon har varit drottningen av r&b under nästan tio år och det tycks inte som om hon kommer att abdikera inom en överskådlig framtid.
Ofta har hon blivit beskriven som en diva och i många fall har det stämt. Under den här spelningen kändes det dock inte som om det fanns några divalater hos henne.
Istället gick hon ut och körde på som om det lika gärna kunde ha varit en spelning i Las Vegas inför 100 000 personer.
Med sina sex dansare (fyra tjejer och två killar) Drar hon igång showen.
Jag var rädd att den magin hon kan utstråla inte skulle komma till sin rätt men oj vad jag bedrog mig.
Visst fanns magin där och framförallt rösten.
Hon har en underbar röst som håller genom hela registret. Hela konserten känns proffsig på ett sätt som inte är vanligt för konserter på festivalen. Kanske är detta också det största minuset med Mary J. Bliges framträdande, just att det ibland kom att kännas lite för inövat och tillrättalagt.
Men som helhet var det just så bra jag hoppats att det skulle vara.