Från Mumindalen via Sovjet till Srebrenica och Portugal

Göteborgs filmfestival anpassade sig till pandemin och satsade på strömning i år. Filmspanaren gläntar på dagboken från en intensiv vecka.

Tofslan möter Vifslan i filmen "Tove". Till vänster Alma Pöysti som Tove Jansson, till höger Krista Kosonen som Vivica Bandler.

Tofslan möter Vifslan i filmen "Tove". Till vänster Alma Pöysti som Tove Jansson, till höger Krista Kosonen som Vivica Bandler.

Foto: Nonstop entertainment

Filmspaning2021-02-09 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Fredag 29/1: Jag har aldrig besökt Göteborgs filmfestival på riktigt. Nu har jag betalat 250 kr och kan se allt hemifrån. Först ut är finländska succéfilmen "Tove" om Mumintrollens skapare Tove Jansson. Som alla porträtt av skapande personer på 1900-talet handlar den mycket om vin, cigaretter, jazz, erotisk upptäckarlust och resor till Paris. Betyget kan inte bli mindre än fem hattifnattar. 

Lördag 30/1: En mordisk vattennymf som föreläser om Berlins arkitektur, det låter väl spännande? Nja, tyska "Undine" är ett av festivalens bottennapp. 

Söndag 31/1: "The Macaluso sisters" berättar om fem föräldralösa systrar i Italien, i ett enda musikaliskt flöde, från barndomen till graven. Starkt och vackert. 

Måndag 1/2: "Kamrater" av veteranen Andrej Kontjalovskij är film när den är som bäst: ett svartvitt drama om rädsla och angiveri i Sovjet 1962. Lyuda tillhör partiets ledarskikt i Novotjerkassk, men hon är också mamma till en flicka som försvunnit i den massaker partiet försöker tysta ner. Veckans höjdpunkt.

Tisdag 2/2: En annan mamma och en annan massaker: Bosniska filmen "Quo vadis, Aida" berättar gastkramande om Srebrenica 1995. Samma dag ser jag en film från Elfenbenskusten: "Night of the kings" en magisk berättelse om en magisk natt i ett fängelse. 

Onsdag 3/2: Anthony Hopkins spelar en pappa som gradvis försvinner in i demensen i "The father". Gripande och oroande.

Torsdag 4/2: Behöver en paus och missar Thomas Vinterbergs "En runda till".  

Fredag 5/2: Efter åratal av förhandsprat är Ninja Thybergs "Pleasure" klar. Man kan få intrycket att det är en dokumentär om porrbranschen, men det är en spelfilm. Ingen har sex på riktigt, inga övergrepp begås på riktigt. Men diskussion lär det bli när den får riktig biopremiär så småningom.

Lördag 6/2: Film från Dominikanska republiken ser man inte varje dag, men "Liborio" är så seg att jag börjar googla efter mer information om verklighetens Liborio, en väckelsepredikant. På tyska wikipedia listas napalmbombningen av liboristerna 1962 som en av historiens värsta massakrer – samma år som den i Novotjerkassk. 

Söndag 7/2: Resan slutar i Portugal, med "The last bath", om en nunna som plötsligt måste lämna klostret för en mer sinnlig tillvaro med förbjudna lockelser. Bländande vackert foto, outsagda sanningar och undertryckta känslor. I sin himmel ler Ingmar Bergman.  

Sofia Kappel spelar Linnéa som söker sig till porrbranschen i Los Angeles i svenska filmen "Pleasure".
Sofia Kappel spelar Linnéa som söker sig till porrbranschen i Los Angeles i svenska filmen "Pleasure".