Ibland kan det räcka med en glimt av rollistan för att en film ska höja sig över mediebruset. Intressanta och oväntade namn kan väcka intresset för det som på ytan ser ut som ännu en generisk genrerulle. För varför skulle skådespelare som det sprakar om vilja göra dussinfilm?
När den holländska regissören Halina Reijn gör engelskspråkig debut är det med en sådan film, och en sådan rollista. På ytan känns handlingen till ”Bodies bodies bodies” tröttsamt välbekant: en grupp collegestudenter festar loss i en lyxvilla – ett fylleslag som utmynnar i ond, bråd död.
Men all trötthet försvinner när man ögnar igenom rollistan. Reijn har anlitat en inspirerande skådespelartrupp, från forna barnstjärnan Amandla Stenberg (lika känd som aktivist och utnämnd till ”en av framtidens ledare” av Oprah Winfrey) och bulgariska Maria Bakalova (som Oscarsnominerades för sin dödsföraktande insats i uppföljaren till ”Borat”), till bleksiktige ”Saturday night live”-komikern Pete Davidson, som gjort performancekonst av att seriedejta kändiskvinnor.
Lägg till att den lite patetiska arketypen "medelålders man som vill hänga med kidsen" här spelas av Lee Pace, en skådespelare så glimrande karismatisk att han kom undan med att rida runt på en älg i ”Hobbit”-filmerna.
Och det finns en subversiv stämning i ”Bodies bodies bodies” som är svår att sätta fingret på. Kanske är det öppningsscenen, där två förälskade kvinnor hånglar med varandra i minst en minut – eller att både relationerna och rollfigurerna sakta men säkert vecklar ut sig bortom genrens schabloner. Det här är också i allt väsentligt en film med unga kvinnor i centrum, där det ges utrymme för många olika sätt att vara tjej.
Humorn är torr och självironisk, med kärleksfulla gliringar till en ung generation som ibland missar målet i sin strävan efter en bättre värld. Som repliken "kalla henne inte för psykopat, det är så funkofobiskt!" eller idén om att det värsta någon kan säga till dig är 1) ”jag brukar hatlyssna på din podd” eller 2) ”dina föräldrar är övre medelklass”.
Slutresultatet är inget mästerverk, men en modern och underhållande skräckkomedi, full av ansikten som vi kommer att få se mycket av i framtiden.
