"Dumar" är en film om en inställd pjäs. När corona i våras satte stopp för premiären på Östgötateater fick America Vera-Zavala, som står för både manus och regi, tänka om.
– Först var det prat om att filma föreställningen, men jag hade vad jag tyckte var en bättre idé. Varför inte göra en riktig film i stället? säger hon.
Resultatet kallar hon för en dokumentärfilm om somaliska kvinnor i Sverige, väl medveten om att andra skulle kalla den konstfilm.
– Man får följa processen kring den inställda premiären, man får se repetitioner och färdiga scener, men också samtal mellan huvudrollsinnehavarna som handlar om hur deras liv påverkas av corona.
Filmen följer Ayaan Mohammud, Fadume Jama och Kin Gurhan Mohamed, tre kvinnor i medelåldern ("dumar" betyder kort och gott kvinnor på somaliska). America Vera-Zavala har regisserat, med hjälp av Salad Hilowle.
– Jag är teaterregissör, så jag behövde hjälp av en riktig filmregissör.
Hoppas ta kål på fördomar
En sak som berörs i filmen är de fördomar som finns mot somalier, och som späddes på i våras i samband med nyheten om att somalier var överrepresenterade bland dem som dog i corona i Sverige.
– Det påstås att somalier är en grupp som inte tar del av nyheter, att de inte kan läsa och att de lever i parallella samhällen. Men Avaam, Fadune och Kin följde rapporteringen i sina mobiler precis som alla andra.
Med filmen hoppas America Vera-Zavala kunna ta kål på de fördomar som finns, och berätta en annan historia om flykt och integration än den som dominerar debatten.
Krävdes mycket tålamod
America Vera-Zavala fick kontakt med trion via en somalisk kvinnoförenig i Linköping. Hon har gjort många så kallade "communitypjäser", det vill säga pjäser där vanliga människor deltar och delar med sig av sina historier, bland annat den uppmärksammade "Svenska hijabis" (2016), men det har aldrig varit så svårt att få folk att ställa upp som nu.
– "Svenska hijabis" handlade om väldiga unga kvinnor, de är andra generationens invandrare och de vill synas och ta plats. Men den äldre generationen, de som har flytt till Sverige, de är oftast väldigt nöjda med att stå i bakgrunden. Det krävdes tålamod från min sida, men till slut ställde de upp.
