För mig har Helmut Newton under många år varit förknippad med filmfestivalen i Berlin. Under promenaden från festivalområdet till ett av de lyxhotell där intervjuerna ofta äger rum, passerar man Newton Bar på Charlottenstrasse. Jag har aldrig varit där inne, men det är omöjligt att missa de gigantiska Newton-fotografier som hänger inne på väggarna. Samtliga nakenstudier av kvinnor som ser ner på besökarna.
Det är genom fotografier som dessa som Newton – som levde mellan 1920 och 2004 – har blivit känd. Det är bilder av starka, nakna kvinnor, som alltid strängt ser ner på dem som tittar. Men som den här dokumentärfilmen visar hade Newton betydligt fler strängar på sin så kallade lyra, inte minst var han en provokatör som förnyade fotokonsten och som skapade bilder som med rätta har blivit ikoniska.
Newton föddes som Helmut Neustädter i Berlin och blev tidigt intresserad av fotografi. 1938 flydde familjen undan naziterrorn. 1946 blev han brittisk medborgare och bytte namn till Newton. Han hamnade sedermera i Paris tillsammans med sin hustru June, där han började utveckla sin stil. Han omkom 2004 i en bilolycka utanför kändishotellet Chateau Marmont i Los Angeles.
I filmen möter vi en rad av de personer han har arbetat med och fotograferat. Grace Jones berättar om hur de provokativa bilderna på henne och dåvarande pojkvännen Dolph Lundgren togs. Isabella Rossellini talar om bilderna på henne och dåvarande pojkvännen David Lynch. Charlotte Rampling talar om de bilder Newton tog på henne när hon var 17 år gammal.
Och inte minst så berättar Newton själv i en inte alltför gammal intervju, där han besöker sin gamla hemstad Berlin och minns sin barndom. Det hela blir ett intressant porträtt av en fascinerande person som ger en bra bakgrund till hans fotokonst. I filmen talar de han har förevigat om honom med värme och respekt och menar att hans nakenstudier inte är pornografi utan att de visar upp starka kvinnor som utmanar männen.
