Per Johansson: Journalisten + polisen = sant

Kanske handlar det om avundsjuka. Som journalist har jag alltid nöjt mig med att låta polisen jaga brottslingen och själv fokusera på att jaga polisen. Ofta är det först när åtal väckts som jag verkligen har kunnat få koll på läget. Inte blir det bättre med självförtroendet när jag läser danska Inger Gammelgaard Madsens underbara "Århusdeckare", där "Dockan" och "Mord på begäran" hittills har hunnit ges ut på svenska (endast i ljud- och e-bokversioner). Här närmast växeldrar polisen och journalisten i jakten på mördaren. Ett tredje exempel hittar vi i tv-deckaren "Dicte", som utspelar sig i samma stad. Man borde flytta till Århus! 

I den värld där jag är skolad vill de flesta poliser inte ens lyfta luren när reportrarna ringer. Men det borde de kanske göra! Det är rentav möjligt att det skulle löna sig att ge dessa professionella privatspanare lite uppslag. I januaris mest uppmärksammade deckare, Jan Guillous "Den som dödade helvetets änglar", tar journalistlegenden Erik Ponti (vars liv till 95 procent är författarens eget) kryckan i handen och jagar inte utan framgång bovar ihop med vännen Carl Hamilton. Det blir en riktigt charmig berättelse. Att Gui…, förlåt Ponti, däremellan ältar gamla oförrätter, namedroppar döda kulturpersoner i dussin och antyder att samhället har satt munkavle på alla män över 60 får vi bjuda på. Det ser ut att bli ett fint deckarår!

Per tipsar! 

Tony Fischier

"I Mästarens skugga" (Lind & Co)

Jag har aldrig riktigt bondat med Åke Edwardssons kommissarie Winter. Därför välkomnar jag den nya stjärnan på Göteborgshimlen: Den betydligt mer sympatiska kommissarien Niklas Ragnvik. Tony Fischier följer upp sin fina deckardebut från fjolåret med en ännu bättre uppföljare där skumma konst- och knarkaffärer verkar kandidera som motiv till tre mord på kort tid.

Det här är en väldigt klassisk deckare där författaren verkligen har lyckats få till lagom många trådar i handlingen, utan att det vare sig blir förutsägbart eller förvirrande. Persongalleriet i Ragnvik-serien är också bra, även om ett par av poliserna har en rätt tröttsam sexistisk jargong sinsemellan. Den som efter första boken ville veta mer om kommissariens kärleksliv och mysteriet med den försvunna systern blir inte heller besviken.

 

Veronica Sjöstrand

"Den svarta dolken" (Romanus & Selling) 

Det är lika bra att erkänna att jag snabbt blev lite kär i Stella Rodin, Veronica Sjöstrands nya hjälte efter de fem böckerna om Althea Molin. För hon är inte bara konstexpert och arvtagare till ett anrikt auktionshus utan även frilansande undercoveragent som sätter dit konstförfalskare åt Interpol. 

När fadern hastigt insjuknar tvingas Stella Rodin lämna hemmet i Skottland och åka till Stockholm för att styra upp familjeföretagets stora höstauktion. Att huvudstaden samtidigt drabbas av en rad brutala och rasistiska mord är till en början lätt att glömma bort för den som älskar historia och gärna smygkollar i auktionskataloger. Men snart har berättelsen utvecklats till en spännande thriller och en feelgoodbok i en och samma bokpärm. Jag längtar efter del två i serien, som kommer redan i maj.

Max Seeck 

"Ondskans nätverk" (Albert Bonniers förlag) 

Jag älskar norska deckarböcker och föredrar danska serier när jag ser på tv-deckare. Men jag hade inte läst någon finsk deckare innan jag gav mig på Max Seecks världssuccé "Den trogna läsaren", som kom ut på svenska förra året. Nyligen kom uppföljaren "Ondskans Nätverk", som jag tycker är bättre än den något röriga debuten. Här har Helsingforspolisen Jessica Niemi och hennes team fått både två försvunna influensers och ett mord på halsen. Samtidigt riskerar Niemis komplicerade dubbelliv att avslöjas. 

Seecks poliser hamnar i många dramatiska situationer, som fiktiva kriminalare så ofta gör. Men själv trivs jag bäst när Jessica diskuterar fallen med sitt bollplank Jusuf eller när datanörden Rasmus Susikoskis trollar fram väl dolda metadata på datorn. För övrigt kan jag verkligen rekommendera Katarina Ewerlöfs ljudboksinläsning som jag varvade ögonläsandet med.

Per Johansson är Uppsalabo och frilansjournalist. Han är manusskribent åt podcasten Svenska Mordhistorier och har tidigare varit kriminalreporter på UNT.