Lokala och regionala dansare, musiker och koreografer i cirka 15 olika dansverk medverkar på varje plats. De tre danskonstutställningarna blir också unika för varje ort och byggnad. Först ut är Ájtte i Jokkmokk där besökarna får en karta och kan se i vilka av museets utrymmen och vrår som det pågår dans.
– Där man fastnar för något kan man stanna, eller så sätter man sig och väntar på att något ska ske. Om man vill koppla av och ta en kopp kaffe gör man det – man har tre timmar på sig, säger danskonstnären Claudine Ulrich som tillsammans med Miguel Cortés står bakom hela satsningen.
Organisk upplevelse
Vissa verk rör sig genom hela byggnaden, andra är stationära. Några pågår hela tretimmarsperioden medan andra görs om och om igen i loopar. Förutom själva byggnaden hålls danskonstutställningen samman via en gemensam ljud- och ljusdesign som besökarna tar del av mellan de olika verken.
– Vi har byggt en atmosfär och ett universum som är präglat av trygghet och otrygghet. Den atmosfären finns överallt. Sedan går man in i något av verken och där öppnas en bubbla, säger Claudine Ulrich.
Nya innebörder
Temat trygghet/otrygghet är gemensamt för alla de medverkande. I dag har pandemin ställt dessa begrepp på sin spets, framhåller Claudine Ulich.
– Även om alla längtar efter den fysiska tryggheten så splittras vi genom att vi tänker helt olika kring vad trygghet betyder. En kan känna sig otrygg av att sitta bredvid en ovaccinerad person, medan den ovaccinerade blir otrygg när en myndighet säger sig vilja skydda en. Man ser så tydligt att upplevelsen av trygghet är så olika.
