Familjen Backlund ska åka på husvagnssemester i fyra veckor. Året är 1980 och alla ska med, även morfar Rudolf (Gunnar Lindkvist). Pappa Gösta (Rolf Skoglund) anser den senare vara en semestersabotör av rang, då han både lider av alltför liten blåsa, vilket leder till frekventa kisspauser, samt försvinner spårlöst ett par gånger.

Sabotage! Det är vad det är, skriker Gösta i en av filmens sista scener.

Komedi utan skämt

Artikelbild

| Filmen blev en publiksuccé tack vare Göstas (Rolf Skoglund) ständiga utbrott och en nu klassisk biltvättsscen. Pressbild.

"Vi hade i alla fall tur med vädret" är en film utan egentlig intrig i vanlig mening. Det finns inget som för handlingen framåt, förutom olika händelser som utspelar sig under bilsemestern på den svenska landsbygden. Bifigurer dyker upp i korta sekvenser – för att sedan inte synas till igen.

Det är dessutom en komedi utan riktiga skämt, förutom de som sker på familjens eller bifigurers bekostnad. Göstas ständiga utbrott samt en klassisk scen i biltvätten gjorde att filmen, trots att den sågades av en enig kritikerkår, blev en publiksuccé, som fortfarande repriseras av SVT och nu även finns tillgänglig på Öppet arkiv.

Jag var så rädd. Därför att han skulle ha kunnat dödas av den där biltvätten. Och så är det en bild av mig när jag sitter i den där bilen. Jag är så äkta skräckslagen, berättade Claire Wikholm om den berömda scenen när hon medverkade i SVT:s "Stjärnorna på slottet" många år senare.

Fick en uppföljare

Uppföljaren "Vi hade i alla fall tur med vädret – igen", där Claire Wikholm och Rolf Skoglund repriserade sina roller, hade premiär 2008. Även den möttes av ljum till dålig kritik från recensenter. "I de två filmerna sammantagna blir Gösta, mellan raderna, ett slags requiem över en mansroll som är både despotisk, komisk och lite sorglig", skrev recensenten på Helsingborgs Dagblad.