Man tycker faktiskt synd om Tree. Hon ägnade hela ”Happy death day” (2017) åt att vakna upp på sin födelsedag, bakis och arg, och sedan uppleva en allmänt jobbig dag som avslutades med att hon blev brutalt mördad av en maskförsedd galning.

Sedan vaknade hon upp till exakt samma dag igen. Och igen. Och igen. Inte sedan Bill Murrays glansdagar i ”Måndag hela veckan” har väl någon tvingats kämpa sig ur en irriterande tidsloop på samma utmanande sätt som Tree fick göra.

När hon nu – ännu en gång – tvingas uppleva samma dag håller hon – begripligt nog – på att krevera.

Artikelbild

| I universitetets labb finns en ödesdiger makapär som nördgänget har byggt i ”Happy death day 2U”.

Märkligt nog blir det däremot ganska kul att sitta i publiken och ge sig hän åt denna gigantiska déjà vu-upplevelse.

Till stor del beror det på att uppföljaren inte lider av originalfilmens inte helt lyckade genremix, en balansgång mellan slasherskräck och collegekomedi, som relativiserade Trees våldsamma död med en misogyn bismak.

Här har man släppt alla hämningar och kör på komedispåret fullt ut, vilket är ett lyckat drag.

In i handlingen kommer ett nördgäng med en (totalt obegriplig) vetenskaplig upptäckt, som hämtad ur en kass men charmig 1980-talsrulle. Det verkar som att deras (alltså verkligen totalt obegripliga) kvantfysiska makapär har orsakat den konstiga loopen som Tree har hamnat i.

Detta öppnar för besök i andra dimensioner, referenser till ”Tillbaka till framtiden” och ännu fler underhållande utbrott från den perfekt surmulna och förbannade hjältinnan som åter spelas av den mycket karismatiska Jessica Rothe.

Hon är filmens största behållning och lyckas nästan, nästan dra i land alla galna montage som visar hur hon dör, blir mördad och tar livet av sig om och om igen.

Det blir lite segt och onödigt långdraget till slut. ”Happy death day 2U” är sannerligen inget mästerverk men ändå en så pass underhållande b-film att man nästan hoppas på en tredje gången gillt. (TT)