Det var med berättelsen om en svårt brännskadad flygare och dennes sköterska som Michael Ondaatje blev världskänd. "Den engelske patienten" filmatiserades och utsågs till den mest populära av alla romaner som har fått det prestigefulla brittiska Bookerpriset.

Själv minns Ondaatje att det började med en undran över vem den där patienten var som plötsligt dök upp i hans fantasi.

Det är alltid nyfikenheten som leder mig in i boken. Alla mina böcker är arkeologiska, snarare än att de har ett stort tema. Jag vill lära känna folk som den engelska patienten och iaktta dem – då upptäcker jag saker om mig själv under tiden, säger Michael Ondaatje på besök i Stockholm.
Artikelbild

| "Michael Ondaatje började sitt författarskap med att skriva poesi: "Poesi är väldigt precist. Vissa är så ordrika och poesi är tätare. Det tänker jag på, att göra det så tätt och precist som möjligt", säger han. Arkivbild.

Behöver äventyret

Även hans nya bok "Lyktsken" drivs framåt av ett mysterium och utspelas också i samband med andra världskriget. Romanen handlar om syskonen Rachel och Nathaniel, vars föräldrar plötsligt reser bort och lämnar barnen ensamma. Men något i mamman och pappans berättelse stämmer inte. Vart tar de egentligen vägen?

Jag ville se vad Nathaniels och Rachels respons skulle bli på den radikala övergivenheten. Men enbart en berättelse om de här barnen skulle inte intressera mig. Jag behöver ett äventyr, förklarar Ondaatje.

Han har skildrat ensamma barn tidigare: i romanen "Kattens bord" måste en elvaårig pojke ta sig från Colombo i Sri Lanka till England på en tre veckor lång båtfärd. Resan är självupplevd. Men Michael Ondaatje minns inte att han kände sig övergiven.

Artikelbild

| Att ha bott i England, Sri Lanka och Australien har gjort Michael Ondaatje känslig för olika perspektiv och röster: "Det är som att alltid ha tre olika glasögon på sig, säger han." Pressbild.

Det kändes som att jag var bland vänner. Jag är lite konstig på det sättet kanske, säger han utan att gräva allt för djupt i minnet: när det handlar om honom själv blir författaren kortfattad.

Skriver om London

Men han bjuder ändå på minnet av sin barndoms första möte med London, den stad som han nu för första gången skriver om.

Jag var en pojke från Sri Lanka som aldrig hade burit ett par strumpor eller en slips, så att komma till London var rätt svårt. Jag var tvungen att lösa koderna på två, tre veckor, innan jag skulle börja skolan. Jag var tvungen att anpassa mig snabbt, och skolan var full av regler och labyrinter.

Michael Ondaatje skildrar Londons skuggsidor, med mörka kanaler och restauranger där arbetarklass och invandrare sliter som diskare. "Lyktsken" befolkas överhuvud taget av en brokig skara. Nathaniel och Rachel vaktas av den inte så lämplige "Nattfjärilen". Snart fylls också huset med andra tvivelaktiga personligheter, bland annat Pilen, som bedriver skumma affärer på Londons kanaler.

När Pilen och Nattfjärilen dök upp blev det som en ny familj, och Nathaniels gamla familj ersattes av en som var mer intressant. Det var då det blev roligt att skriva.

I vuxen ålder börjar Nathaniel söka efter ledtrådar till mammans öde, och upptäcker att hon hade ett specialuppdrag under kriget. Michael Ondaatje låter här, precis som så ofta, perspektiven skifta. Det är till och med en av hans programförklaringar, han citerar en rad av författaren John Berger som han brukar nämna:

"Aldrig mer ska en enda berättelse berättas som att det är den enda." Det är politiskt, för det finns inte bara ett svar. Alla har olika synvinklar. Det här är inte en monolog om vad som är rätt eller fel.

Freden komplicerad

Michael Ondaatje dömer inte heller mamman, Rose. Hon är bokens hjärta, anser han, och gör vad hon måste göra – och vad många män gjorde.

Poängen är att många kvinnor var aktiva i kriget, i tusentals olika positioner. Och när kriget var slut förlorade de sina jobb, säger han och pekar på att freden också hade många problematiska sidor.

Hos Ondaatje är tiden efter kriget en period av stark censur, då många försöker dölja sina illdåd. Egentligen begår alla sidor moraliskt tvivelaktiga handlingar, visar han i sin bok.

Att avsluta ett krig är inte så lätt som man tror.