Scenografin i glas låter de olika jagen röra sig nära varandra. Melinda Kinnaman spelar Mary, 40 år, som berättar för barnen att hon ska skiljas från deras far. När hon i 60-årsåldern har landat i livet och tv-soffan görs hon av Kajsa Ernst.

Scenerna spelas upp utan kronologi och kanske är det så här det känns att ligga inför döden: stunder i livet flyger genom minnet lite huller om buller? Tanken dyker upp efter pjäsen som just nu spelas på Dramaten i Stockholm.

Jag tänkte mig att det skulle var lite som att bläddra genom någons fotoalbum eller klippbok, säger Tracy Letts som med sin pjäs ville fånga hur livet känns.
Artikelbild

| 1984 turnerade Tracey Letts med en skolföreställning i Sverige men hade inte råd att gå på Dramaten. Nu är han här för att se premiären på sin egen pjäs.

För mig växte den fram ur en betraktelse kring känslan av att ha varit olika personer under olika tidpunkter av mitt liv, jag var inte bara en mindre mogen variant av den jag är nu – jag var en helt annan person.

Spelade på svenska skolor

Som 53-åring sitter han i Dramatens skådespelarfoajé. Han är uppriktigt intresserad av den europeiska teatertraditionen, och har kommit till Stockholm för att vara med vid Sverigepremiären av sin nu två år gamla pjäs, "Mary Page Marlow". Men inte bara det. Tracy Letts är också här för att återknyta till den han var 34 år tidigare. Vintern 1984 reste han runt i Norge och Sverige med en skolföreställning av Neil Simons "Barefoot in the park”.

Jag minns den här byggnaden utifrån, men då hade jag inte råd att köpa en biljett och gå in, säger han nu.
Artikelbild

| Melinda Kinnaman spelar den Mary Page som gör sig redo för att berätta för barnen att hon ska skiljas från deras far. Pressbild.

Sedan dess har han hunnit blivit världskänd framför allt genom rollen som senatorn Andrew Lockhart i tv-serien "Homeland". Men han gjorde också fadern i Greta Gerwigs prisbelönta film "Ladybird" från i fjol. Framför allt är han sedan många år fast medlem och teaterskådespelare på Steppenwolf Theatre Company i Chicago. Därtill Pulitzerprisbelönad dramatiker samt för första gången nybliven far. Frun och sonen, åtta månader, har följt med honom till Sverige.

Jag var sen i starten, säger han.
Artikelbild

| Christian Friedländer har gjort scenografin i glas som låter publiken se Mary Page Marlow – hennes barn och män – under olika tidpunkter i livet. Pressbild.

Passade perfekt

När han skrev "Mary Page Marlow" befann han sig ensam i Kapstaden för att spela in säsong fyra av "Homeland". Samtidigt läste han en bok av Joan Didion och ramlade plötsligt över ett stycke som hans mamma en gång, överväldigad, hade läst högt för honom. Didion argumenterade för det kloka i att livet igenom förbli på god fot med de personer man en gång varit.

Jag läste det här bara några veckor efter att min mamma hade dött, vilket skickade i väg den här pjäsen i en helt ny riktning.

För vad är ett liv, och hur förstår vi det medan vi lever? Tracy Letts ger mer antydningar än djupgående psykologiska förklaringar till vad som formar Mary Page och när hon, i Mia Bensons gestalt, på ålderdomshemmet gråtande utbrister "vissa saker tar lång tid att komma underfund med" får publiken själv fundera över vad hon tänker på.

Hon är inte nödvändigtvis alltid medveten om hur hon fungerar, eller misslyckas med att fungera. Hon blir lite mer medveten med tiden, men de flesta av oss agerar och agerar igen utan särskilt mycket kunskap om varför vi gör saker. Om jag skulle förklara henne skulle det vara som att jag dömde henne, och det vill jag inte göra.

TT: Kanske vet du inte själv?

Min mamma var en underbar mor, hon var en fantastisk personlighet. Precis som Mary Page Marlow var hon massor av saker, men det fanns också något okänt hos henne, och så är det nog hos alla. Man kan inte riktigt veta vad som får en person att gå i gång.