Det är få grejer i samhället som rör upp lika många känslor som domslutet efter ett misstänk mord. Är det dessutom medialt uppmärksammat kommer nästan alltid en våg av skrämmande kommentarer. En hord av människor, där alla verkar vara utbildade jurister, står och spottar ur sig hotelser, att Sverige lika gärna kan lägga ner rättsväsendet och att det är en skandal att en "mördare" får dryga sex år i fängelse. De som skriker högst och presenterar det grövsta straffet står som flockens ledare. Likes och uppmuntrande kommentarer strömmar in.
Man är alltid beredd på det, men varje gång kryper det i kroppen på mig. Vad är det som gör att de här människorna är beredda att ge upp allt vad demokrati och rättssäkerhet handlar om? I en rättegång handlar det om att lägga fram bevis, och i det här fallet lyckades inte kammaråklagare Linda Caneus bevisa att 23-åringen uppsåtligen dödade kvinnan. Det är helt enkelt inte ställt utom rimligt tvivel som det så fint heter, och då ska han heller inte dömas för mord. Punkt.
* 23-åringen får sex år och fyra månader i fängelse, vilket är fullt rimligt sett till brotten han faktiskt döms för.
* Det finns en rad omständigheter som talar för att det inte handlar om ett uppsåtligt dödande, vilket är kriterierna för mord. Det finns visserligen en rad faktorer som talar för det motsatta, men det är fortfarande inte ställt utom rimligt tvivel.
* 23-åringen döms också för grovt vapenbrott och inte brott av normalgraden som försvaret hävdat. Det är också en korrekt bedömning av tingsrätten sett till hur vapnet förvarades.
Om det överklagas återstår att se och då kan det bli tal om en helt annan värdering av hovrätten. Men i dagsläget verkar åklagaren inte säker på om det är värt att överklaga.
Men det här är inte första gången en kvinna dödas av en man i Sverige, och inte sista gången heller. Jag är den första att skriva under på fler riktade insatser från samhället för att hjälpa alla kvinnor som blir kontrollerade, misshandlade, sexuellt utnyttjade och hotade. Kriget mot män som slår kvinnor är ett krig vi tillsammans måste vinna. Men det gör vi inte genom att leka jurister på Facebook. Inte heller att kalla någon som aldrig dömts för mord för mördare. Det är en farlig väg att vandra i en demokrati.
