Gubben och jag delar alltid på maten när vi är på krogen.
Alltså inte på notan, utan på själva maten.
När vi slår på stort beställer vi två förrätter, två varmrätter och två desserter. Alla olika.
Men även vid en lunch på stan beställer vi alltid två olika rätter.
Sen delar vi.
Jag äter upp halva min förrätt och Gubben halva sin. Sedan behåller vi våra bestick, men skiftar tallrikar.
Likadant med varmrätterna och desserterna.
Alltid.
Det ska erkännas att man ibland gruvligt ångrar sig och inte alls vill ge bort sin halva kvarvarande rätt, men en överenskommelse är en överenskommelse.
I den ligger också att man äter snyggt och inte överlämnar en slabbig tallrik. Inte heller en tallrik där något tillbehör är helt uppätet.
Men vi är flexibla. Om vi båda gillade vår första rätt bäst byter vi tillbaka.
Varför, undrar du kanske.
Varför inte, säger jag. Varför ska man bara smaka tre rätter när man kan få smaka sex?
Ett restaurangbesök blir ju så mycket roligare och mer smakrikt så här.
Vi har sällan problem med valet av rätter. Vi gillar ungefär samma. Och självklart väljer vi aldrig två kötträtter, två fisk eller två pasta. Det måste vara variation.
Varför bara beskriva maten för varandra när man kan dela på den?
När bekanta ser det här för första gången gör de stora ögon. "Men vänta nu . . . vad GÖR ni?!"
En del tycker att det är innovativt, men ingen har härmat vår modell.
Andra tycker säkert det är vämjeligt. Eller åtminstone rätt slabbigt. Byta kroppsvätskor på det där sättet, i en offentlig miljö till råga på allt.
Efter några ögonkast fyllda med avsmak från okända (ju finare krog desto fler ögonkast) har vi blivit fullfjädrade i att sköta tallriksutbytet över bordet så diskret och vesslesnabbt som möjligt.
Är tiden ute för tapas och många små mellanrätter som alla i sällskapet äter av?
Tidningen Cafés etikettskola fick frågan och svarade: "Före pandemin var det kanske lite härligt ibland att dela på en skål med oliver. Men nuförtiden kan det inte finnas någon vettig som håller fast vid det. Det framstår ju i dag som näst intill vulgärt att slafsa runt med sina fingrar och gafflar i samma skål eller tallrik som någon annan. Corona har lärt oss att det ju till och med kan vara förknippat med livsfara."
Ser man på. Gubben och jag är både vulgära och leker med döden.
Det står väl inte på förrän Edward Blom hör av sig.
Podden
I Glennings gliringar, avsnitt 16: Sinnessjuk jämställdhetsiver i trafiken.