Carl-Ingemar Perstad: Rubbat utan dubbat

Efter nyår så införs dubbförbud på Hornsgatan i Stockholm, men redan i oktober nästa år gäller förbudet troligtvis hela vår huvudstad. Frågan är vad nästa steg blir? Ska man vara konsekvent borde kanske dubbarna förbjudas i hela landet. För det är väl lika viktigt att vi andas bra luft utanför Stockholms tullar? Eller menar de som har makten att vi ska köpa flera uppsättningar av vinterdäck beroende på vart i landet vi ska åka?

Alla är medvetna om att vi på bästa sätt ska värna om miljön. Men hur vet politikerna att luften blir så mycket bättre med ett lokalt dubbförbud? Straffskatt på dubbdäck i Oslo har minskat användningen med 80 procent, men de farliga partiklarna i luften har inte minskat i samma omfattning. Har politikerna missat att det finns andra föroreningskällor än partiklarna som slits upp av dubben, vilket kan påverka exempelvis astmatikers luftvägar.

Har dubbdäcken spelat ut sin roll? Det finns ju dubbfria alternativ, s.k. friktionsdäck, som är vanligast på bilar söder om Mälaren. Efter ett antal vintertester i norra Finland vet jag att friktionsdäcken blivit rejält mycket bättre: på packad snö är skillnaden mellan dubbat och odubbat närmast försumbar. Men jag vet också att när blixthalkan slår till är dubbdäcken det enda som gäller!

På vintervägar anpassar vi körningen och det vita underlaget talar om för oss att bromssträckan blir längre. Men vad händer den där morgonen när asfalten ser torr ut men vi överraskas av blixthalka? Dubbdäcken klöser likt kattklor i isen och du får stopp på bilen samtidigt som dubbarna ruggar upp isen så bilarna med dubbfritt får bättre grepp. Utan dubbar hade olyckan kanske varit ett faktum.

På isgator gör friktionsdäcken inte mer nytta än slitna sommardäck. Du bromsar, men däcken får inget grepp och bromssträckan blir katastrofal. Trafiksäkerheten blir sämre och människoliv sätts på spel - det är ett faktum vi visade gång på gång i våra vinterdäckstester i TV. "Vi saltar mer" kontrar politikerna och visst gör saltet nytta. Men saltbilarna kan inte vara överallt samtidigt. Hur ofta ser vi inte rubriker som: "Blixthalkan dödade - först efter olyckan kom saltbilen".

Alla känner någon som drabbats av whiplashskada. Knycken i nacken när man blir påkörd bakifrån överbelastar nackmusklerna och kan ge livslånga skador. 35 000 personskador i trafiken anmäldes förra året till försäkringsbolagen, av dessa var 20 000 whiplashskador vilket kostar samhället åtskilliga miljarder. Det behövs inget våldsamt krockvåld utan räcker med en lätt knuff i en korsning för att nackskadan ska vara ett faktum. Hur många fler sådana påkörningar kommer vi att se när dubbarna förbjuds? Det är nämligen i gatukorsningar där isen polerats blank av alla spinnande friktionsdäck risken är störst och dubbarna behövs som bäst.

I tuffa tider försöker vi spara in på allt och däck är inget vi prioriterar, fast vi borde eftersom gummi är en färskvara. Jag har kört testbilar där vinterdäcken varit lika farliga på is som sommardäck eftersom sulorna haft fem-sex år på nacken. Gummit åldras och ytan blir hal och hård som bakelit. Det vet branschen och därför har alla däck tillverkningsmånad och år instämplat i gummit.

Att köpa begagnade vinterdäck är rent dumsnålt eftersom nya vinterdäck inte behöver kosta skjortan. Återkommande tester visar att man oftast inte behöver välja det dyraste alternativet för att få bra vintergrepp. Valet är en kompromiss mellan plånbok, säkerhet och chansningen på vilket som kommer att bli ditt väglag större delen av vintern. Slutligen återstår kuggfrågan: är det värt att införa ett dubbdäcksförbud som lär höja olycksstatistiken i utbyte mot ökat miljötänkande och minskat vägslitage?