Carina Glenning: Nej, det är inte i jul ni ska tala ut!

• Morbror Rune börjar sluddra redan före Kalla Anka.

• Mamma Eivor beter sig som Cruella de Vil och ska bestämma allt, från sillens placering på köksbänken till reglerna kring paketöppningen.

• Grannen som skulle agera tomte har fått covid.

• Syster Anna har köpt julklappar även till de vuxna trots att alla i förväg bestämt att det skulle vi inte göra i år!

• Maken blir på riktigt sur för att han inte vinner något i julklappsspelet, där en del bidragit med egengjorda fina saker men får bevittna hur alla bara river efter vinflaskan.

• Ungarna är, efter att ha tjatat hål i huvudet på sina föräldrar under en månad, besvikna på klapparna. Det var inte rätt version av Super Mario och inte fick de någon hundvalp i år heller.

• Med alla julbord som står som spön i backen i december är samtliga trötta på julmat innan de ens smakat den och längtar bara efter en hederlig pizza.

Men värst är ändå om det frampå kvällskvisten ska talas ut.

Om gamla oförrätter, traumatiska barndomsminnen, Runes supande, orättvisor och allt annat som under livet inte blev som man ville eller hade hoppats på.

Julen kan sannerligen vara en knepig historia och är inte den bästa tidpunkten att reda ut släktens konflikter.

Jag hörde en intervju med psykiatriker Ullakarin Nyberg om hur man kan betrakta julen som kompromissernas tid.

Inte sällan finns en elefant i rummet. Den kan tas upp utan att för den skull redas ut, tycker hon.

"Vi vet alla att det finns problem och att vi tycker olika, men kan vi bestämma tillsammans att vi inte pratar om det under julmiddagen för barnens skull. Man kan ha ett familjeråd för att komma fram till vad som passar bäst", säger hon.

Inte sällan är alkoholen en källa till osämja.

Ullakarin föreslår att man i god tid bestämmer vad som gäller och informerar alla som ska umgås. 

Kanske helt alkoholfritt om det finns barn och under de timmar man är tillsammans? 

Den som tycker att julsnapsandet är viktigare än allt annat kanske ska stanna hemma helt enkelt, och bli snuvad på umgänget med barnbarnen.

Man kan också se på julaftonen som att man själv ger en gåva till resten av sällskapet: en gåva bestående av att anstränga sig för att firandet ska bli så fint och stämningsfullt som alla innerst inne önskar.

En gåva som består i att man inte tar upp sådant som man kan ta upp, och försöka reda ut, under årets alla övriga dagar.

En gåva som består i att medvetet välja att ignorera hur just jag – egentligen och i detalj – skulle vilja ha det. 

Det var fint, tycker jag.