Man skulle kunna tänka sig att boken bär en lyrisk titel. Det gör den inte utan heter kort och gott "Medelåldern - underbart patetisk".

– Jag hade det som skämtnamn och arbetsnamn, men förlaget (Fripress) gillade det och då blev det så.

Ser du dig som medelålders?
Artikelbild

| Vågar ta plats.

– Ja, även om jag inte fattar det själv. Och det är väl det som gör oss medelålders lite patetiska när vi inte riktigt hänger med.

Som i Lenas fall när hon för några år sedan drabbades av kärlek och passion långt ner i hjärterötterna. Mitt upp i livet med familj och små barn.

– När man egentligen ska vara en stadig och trygg mamma.

Konflikten och känslostormarna var ett faktum och det är det som Lena vill belysa i sin bok.

Artikelbild

| Lena Runadotter.

– Det är en diktberättelse som är upplagd som en kärlekshistoria som till slut går i kras.

Allt är dock inte självupplevt. Mycket av inspirationen har hon hittat i musik, vänners berättelser och i arbetet som fritidsledare bland ungdomar.

Artikelbild

| Lena Runadotter.

– Utifrån mina egna känslor har jag sedan kanaliserat det jag känt. Eftersom jag är så impulsiv kunde jag låta känslorna smälta ner i en text.

Vad hade hänt om du inte formulerat dig i ett skrivande?
Artikelbild

| Lena Runadotter.

– Jag vet inte, det kanske hade blivit mera terapisamtal.

Hur funderar du kring att du blottar dig i dina texter?

– För mig har det alltid varit en tillgång att visa vem jag är.

På vilket sätt?

– Man blir inte så ensam om man berättar för andra om sina känslor. Det blir snarare som att sträcka ut broar mellan varandra. För mig är det livsnödvändigt att sätta ord på känslor och försöka beskriva och förstå. För att få syre och kunna andas.

Apropå sinnesstämningar var det en högtidsstund när den färdiga boken damp ner i brevlådan hemma hos Lena.

– Det var lycka och en overklighetskänsla. Jag blev så himla stolt och glad. Bara det att någon (förlaget) tror på mina dikter. Man är ju ingen Tranströmer precis.

Lena säger att hon är "jättenöjd" med förlagets arbete.

– Jag trodde de skulle ändra mycket mer, men det blev mest bara rättningar av stavfel.

Vilket råd skulle du vilja ge till människor som funderar på att ge ut en bok eller utrycka sig på något liknande sätt?

– Gör det du drömmer om. Våga ta plats och låt dig drivas av lusten.

Vilken stämning vill du förmedla med din bok?

– Att den ska inge hopp och att den som läser blir lite stärkt och skapar en bra relation med sig själv.