– Det roligaste är ju att hämta in materialet, det finns så mycket som är värt att lyfta fram, sedan kan det vara ett rent helsike att skriva och välja ut vad som ska med. Jag började under försommaren, planerar research resten av året och sedan är målet att boken, om det blir någon, ska vara klar under hösten 2020, berättar författaren.
Bokhyllorna är täta och pärmarna fyllda till brädden. Det finns tidningsurklipp, foton, verksamhetsberättelser och protokoll. Här sjunker Torbjörn Lindqvist djupt ner i texterna som rör föreningen närmast hans hjärtat, nämligen Kisa BK. Ett par timmar åt gången, kanske tre dagar i veckan, så ofta befinner han sig i bibliotekets arkiv.
– Något som slår mig när jag är här nere är att det är så många människor som föreningen har haft inom sina väggar, på ett eller annat sätt, genom alla år. Jag tror att de flesta, till övervägande del, har haft väldigt roligt och känt gemenskap. Det är också tydligt att det är i motgång som man blir stark som föreningsmänniska, förklarar Lindqvist, bläddrar bland arkivets dokument och visar upp ett lagfoto från den 1970. Sedan fortsätter han:
– Jag har så starka minnen av fotbollen i Kisa, dels som åskådare, dels som spelare, och vad det har gett mig i form av både glädje och sorg. I de flesta föreningarna går det upp och ned, framgångar varvas med motgångar, men jag tycker att det finns så mycket mer än poäng och mål som är värdefullt i en förening.
För fyra år sedan gav han ut boken "Fram och tillbaka – Fotbollens första 50 år i Kisa" tillsammans med vännen Leif Johansson. Den 112 sidor tjocka boken trycktes i 1 000 exemplar hos Karin Almlöfs lokala förlag, varav cirka 700 stycken har sålts. Nu, lite mer än ett halvår sedan Torbjörn Lindqvist gick i pension som tidningsreporter, förbereder han sig alltså för att återigen ta pennan i handen och sammanfatta en del av Kisas historia.
– Det här är något som jag har gått och grunnat på ganska länge, men jag hade ingen känsla av att jag ville gå ner hit till arkivet så fort jag hade slutat att jobba, så jag behövde nog några månaders distans innan det skulle kännas rätt, berättar han och avslutar:
– Det är egentligen inget märkvärdigt med Kisa BK, det är som vilken annan klubb som helst, men för de som har varit inne i föreningen är den något väldigt speciellt. Det, och samhällets utveckling vid sidan av föreningen, vill jag försöka att lyfta fram.
