– För mig är det ju väldigt spännande att efterhand få lära känna fler delar av Östergötland. Det som slår mig är att det finns så många människor som ideellt hänger sig åt att dokumentera och presentera vår historia. Något som är väldigt viktigt för att kunna blicka framåt, menar landshövdingen Carl Fredrik Graf som är ordförande i Verner von Heidenstam-stiftelsens styrelse.
Årligen, ända sedan 1945, har Övralidspriset på 300 000 kronor delats ut till en skönlitterär författare eller en humanvetenskaplig forskare. Som vi tidigare har rapporterat fick poeten Niklas Rådström under den gångna helgen ta emot årets prestigefulla utmärkelse. I fredags, dagen innan den traditionsenliga prisutdelningen, var styrelsen med bland andra Per Wästberg, Carola Hansson och Eva Bonnier på utflykt i Östergötland, något som innebar celebert besök för Café Columbia och Kisa emigrantmuseum.
– Under den här dagen har vi i styrelsen som tradition att samlas och göra en gemensam resa. Av naturliga skäl har vi rört oss mycket i trakterna kring Vadstena, men i och med att jag själv känner mycket för Kindabygden tyckte jag att det var dags att åka hit. Det är en väldigt historieintresserad styrelse och emigrationen är ju högst aktuell i alla sammanhang, berättar Tommy Johansson, tidigare samhällsbyggnadschef i Kinda, som förvaltar Stiftelsen Övralid och dess egendom.
På plats för att ta emot styrelsen fanns bland andra Peter Casselsällskapets ordförande Britt Stenman. Förutom att hon, med hjälp av apotekare Sundius och Peter Cassel själv, redogjorde för den utvandring som har sina rötter i Kisa bjöd hon på en förhandsvisning av det "nya" emigrantmuseet. En satsning som invigs den 20:e juli.
– För mig var det här väldigt nervöst, det här är ju kända författare och personer som jag verkligen respekterar, men samtidigt var det en spännande utmaning. Jag ville visa vilken skatt vi faktiskt har här, berättar Stenman.
Vid sidan av den tidigare landshövdingen Elisabeth Nilsson, och mitt emot författaren Martin Kylhammar, satt bokförläggaren Eva Bonnier som med stort intresse tog del av Kisas och Kindas emigranthistoria.
– För svenskarna som reste iväg på den här tiden måste det ha varit helt främmande, de kunde knappast språket och de skulle slå sig fram på egen hand. Jag tycker att det är något man kan likna vid det som händer, fast åt andra vägen, i Sverige i dag. Just nu är det en aktuell koppling att göra, menar Bonnier.
