På min åker växer det en fantastiskt fin råg som är mogen att tröska. Axen är välmatade och halmen är över 1,5 meter. Men jag kan inte få den tröskad.
När foderbristen är massiv finns det alltså risk att 0,5 ha åker inte blir skördad, eftersom jag själv inte har några redskap.
I närområdet kring Virserum finns ingen tröska att uppbringa. Om det över huvud taget finns någon tröska så står den magasinerad eftersom spannmålen har varit tvungen att ta till helträdesensilage, det vill säga blivit rullad till grovfoder. Effektivitetskrav och dålig lönsamhet har medfört en specialisering och någon beredskap för extrema väderförhållanden finns knappast.
Vi konsumenter har kunnat förlita oss på att det har funnits livsmedel på andra håll i världen, som har kunnat importeras till ett billigt pris. Många gånger har man valt importerade produkter i stället för att välja de svenskproducerade, därför att de importerade har varit billigare.
Man har gjort detta utan att ägna någon tanke på varför de importerade produkterna är billigare, att det är en effekt av att det i Sverige tas större miljöhänsyn inom lantbruksnäringen än vad som görs i de flesta andra länder.
Svenskproducerat innehåller mindre kemikalier och antibiotika får inte användas som produktionshöjande insats, något som görs inom de flesta andra länder med resistenta bakterier som följd.
Kan den svenska konsumenten, och alla andra konsumenter, förstå sin egen betydelse i det som händer här och nu och förändra sitt konsumtionsbeteende så att livsmedelsproduktionen kan bedrivas på ett mer hållbart sätt, finns det hopp inför framtiden annars är framtidsutsikterna dystra.
Personligen jagar jag vidare för att hitta ett sätt att kunna skörda min råg – i värsta fall får jag klippa axen med sax. Jag har fyllt en hink så här långt!
Venskögle den 18 juli 2018