Först till Bertil Svensson. Vi uppskattar att du står med ditt namn. Det hedrar dig. Ta gärna kontakt med någon i vår styrelse så kan vi diskutera i direkt kontakt. Troligen genomför vi i vår en fältvandring där vi ska beräkna kostnader för vildsvinsskador inom lantbruket. Det finns sakkunniga på detta både på länsstyrelser och inom Hushållningssällskapen. Som LRF medlem vill du kanske bli inbjuden då.
Din fråga om vad som kom först, vildsvinen eller åtlarna är verkligen elementär. Kort om detta. På 1970-talet godkände Sveriges riksdag att det fick finnas vildsvin i hägn i Stockholmstrakten, Tullgarn. Sedan kom beslut om fler lagliga hägn i landet. Vildsvin har rymt eller olagligt släppts ut från hägn. Sedan har svinen spritt sig över landet under 30-40 års tid. Det var historien.
Om åtlar. Vad som bl a har hänt är att ett antal personer - inte särskilt många - har gett vildsvinen så mycket extra foder att suggorna har fött mycket fler kultingar än normalt. Fler kultingar har överlevt. Mycket vildsvin har samlats där det har lagts ut stora mängder foder.
Många vildsvin samlade i visst område har ofta lett till stora skador på jordbruksmark. Detta kan ingen förneka. Ingen kan heller förneka att detta medför kostnader och arbete för jordbrukaren. Vår bestämda uppfattning är att den som orsakar kostnader för någon annan person ska också få stå för dessa.
Det är vår bestämda uppfattning att man ska försöka dokumentera antalet platser där man ger vildsvinen extrafoder i syfte att de ska bli många. Det kan bli mycket viktigt i arbetet för att få till en lagstiftning som lägger ansvar på den som orsakar kostnader för andra.
Vi har aldrig påstått att man ska svälta ut vildsvinen. Vi uppmanar berörda jordbrukare, markägare och jägare att i samverkan minska vildsvinsstammen och också skadorna till acceptabel nivå.
Den som får bära kostnaderna är nog den som är mest lämpad att avgöra var den nivån ska vara.
Om man höjer priset på jaktarrenden eller väljer annat sätt för att ta in pengar att betala för skador av vildsvin drabbas tyvärr även de jägare som inte orsakat kostnaderna. Trafikolyckor med vildsvin och åtföljande skador på bilar och kanske även människor kommer att medföra ökade framtida kostnader orsakade av vildsvin. Nog blir det framtida diskussioner om ansvar!
Vilken jaktform man väljer för att minska svinens antal måste bero på lokala förutsättningar.
Personer med krävande arbete och kanske långt till jaktmarken kan nog inte alltid välja vakjakten som ofta medför sena kvällar och kanske även nattliga timmar.
Till vildsvinsägare i Mariannelund m f l vill vi säga följande. Vi kan inte se att ni i ert inlägg har sagt något som vi inte tidigare kände till. Ert tal om avundsjuka är dock märkligt!
Ska den som protesterar mot att få bära tusentals kronor i kostnader för någons annans hobby anses vara avundsjuk? Hur tänker ni?
Ni nämner namnet på en person i vår styrelse. Kontakta gärna denne i stället för att i massmedia lägga ord i hans mun.
Styrelsen för Lönneberga LRF
Viktigt att dokumentera vildsvinsskador
Ett flertal debattinlägg i vildsvinsfrågan har gjorts med anledning av det inlägg som gjordes av styrelsen för Lönneberga LRF. Det är bra. Vi kommenterar i detta debattinlägg de två inlägg som publicerades i denna tidning den 28 februari 2008.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.