Ge er ut i verkligheten mycket oftare än vad ni går. Oanmälda besök så att ni får se verkligheten, vardagsarbetet. Den stress och frustration som många av oss känner, vi som arbetar med människor, nära. Så mycket vi får ge fysiskt och psykiskt för att allt ska fungera. Vi får mycket tillbaka av de gamla, barnen, anhöriga, föräldrar, men ni som styr och fördelar lyser med er frånvaro och ert beröm. Framför allt så måste ni lyssna bättre och ta våra synpunkter på allvar. Allt styrs av pengarna, budgeten, ramarna.
Människors behov håller sig inte inom ramarna... fatta det! Lyssna på professionen så att ekonomi och verklighet går ihop... det gör det inte nu. Vilken arbetsglädje tror ni att vi känner med detta hot om ständiga besparingar. Och dessa chefer som vi har (hallå, var är de?) lyser med sin frånvaro likaså, vi får klara oss bäst vi kan.
Och vi kan.. Vi är ju så duktiga!
Kommunanställd
Våga möta oss och se verkligheten
Detta svammel från de politiska partierna. Det är lätt att sitta och tycka och munhuggas och skriva insändare, ta beslut och skriva under protokoll, men...
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.