Insändare: Svar till Alf Wesik

Utrikes- departementet skriver på sin hemsida om Global utveckling och bistånd:
Åtta huvuddrag i politiken. Erfarenheten visar att det inte finns några enkla lösningar när det gäller utveckling. Ett antal faktorer har utkristalliserats som är ömsesidigt förstärkande och innebär värderingar som ska genomsyra Sveriges politik för global utveckling. Dessa är:
" respekt för de mänskliga rättigheterna
" demokrati och god samhällsstyrning
" jämställdhet mellan kvinnor och män
" hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön
" ekonomisk tillväxt
" social utveckling och trygghet
" konflikthantering och säkerhet
" globala gemensamma nyttigheter
Svenska aktörer. Huvudansvaret för att åstadkomma en rättvis och hållbar utveckling har varje lands egen regering och dess befolkning. Utöver staten spelar enskilda organisationer, folkrörelser, religiösa samfund, fackföreningar och näringsliv nyckelroller.
Det svenska samhället bör i större utsträckning engageras för att utveckla idéer, bilda opinion och bidra till att konkret genomföra den svenska politiken för global utveckling. Myndigheter, kommuner, utbildningsväsendet, enskilda organisationer, folkrörelser och näringsliv har alla viktiga roller att spela. Många aktörer har viktig kunskap att bidra med. Internationellt informationsutbyte sker på många plan."
Sala Ida, som är ett företag ägt av Sveriges kommuner och landsting bedriver internationella utvecklingsprojekt i syfte att stärka lokal demokrati och lokalt självstyre i utvecklingsländer. Sverige har en lång tradition av lokalt självstyre och det är erfarenheterna av denna utveckling som ska förmedlas i projekten. Det är till denna organisation vi sänt ansökan om partnerskap mellan Kinda och Kimilili.
De beskriver hur man för att bygga ett sant demokratiskt samhälle måste sträva efter:
" jämställdhet mellan kvinnor och män
" medborgerligt deltagande i och inflytande över beslutsprocesserna
" att samhället byggs underifrån
" att det finns en tydlig ansvarsfördelning och ett gott samarbete mellan den statliga, regionala och lokala nivån.
SALA IDAs samarbetsprojekt utgår från dessa hörnpelare och innehåller oftast någon eller några av följande komponenter:
" Utveckla och stärka kommunförbund
" Stödja ett lands decentraliseringsprocess
" Utveckla strategier för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor inom beslutsfattande på alla samhällsnivåer - gender mainstreaming
" Genomföra utbildnings- och utvecklingsprogram för politiker och tjänstemän på lokal och regional nivå
" Bidra till att effektivisera förvaltning och administration, t.ex. system för budget och redovisning
" Stärka medborgarnas inflytande i lokala och regionala beslutsprocesser
" Initiera och stödja samarbete mellan flera kommuner i syfta att utveckla en region
" Stödja och utveckla det lokala Agenda 21-arbetet
" Stödja kandidatländerna i förberedelserna inför EU-medlemskap
Björn Kullander som är samordnare av kommunalt partnerskap Sala Ida skrev så här i början av året:
"Kommunernas nya roll i det svenska biståndet. Globaliseringen har förändrat villkoren för bistånd, och Sverige har under de senaste åren aktivt arbetat för att modernisera sin utvecklingspolitik. Idag ser man det lokala självstyret som en avgörande förutsättning att bekämpa fattigdom. I regeringens PGU - Politik för Global Utveckling - från 2003 finns kommuner och landsting därför särskilt omnämnda som strategiskt viktiga aktörer. Utredningar av olika biståndssatsningar har också visat mycket positiva resultat vid just kommunal samverkan. Genom detta ges svenska kommuner och landsting goda förutsättningar att också i fortsättningen spela en strategisk roll i den svenska utvecklingspolitiken. Det är viktigt att tydliggöra att bistånd är ett statligt åtagande med statlig finansiering, där man ser kommuner som aktörer. Sida-finansierade internationella samverkansprojekt utgör därför inget ekonomiskt hot mot kommunernas ordinarie verksamhet. De nya kommunala partnerskapen ska vara pragmatiska och, vid sidan av relation präglas av resultat. Samarbetet ska bygga på konkreta aktiviteter och ge båda parter ömsesidig nytta. Färre länder kommer att involveras, men det ska drivas fler projekt inom varje enskilt land. Samarbetsområdena ska också breddas Ambitionen är att ett projekt som inleds av två kommuner ska generera spinn off-projekt med andra aktörer inblandade, som till exempel näringsliv, föreningsliv och universitet."
Ja, detta är bara något lite mera fakta att lägga till i bakgrunden och beskrivningen om Kinda kommuns ansökan om partnerskap med Kimilili kommun i Kenya.
Alltså är det inte enbart några "utvalda" som åker på "semester" till "Afrika". Detta är en möjlighet för en hel kommun i Sverige att lära känna en hel kommun i Kenya och med det lära av varandra. När vi besökte den svenske ambassadören Bo Göransson uppmuntrade han oss i att hålla kontakten med Kimilili. Han menade att det behövs ögon utifrån för att bekämpa korruption, själv hade han varit en oerhört aktiv med att skriva artiklar i tidningarna, skapa debatt i Kenya både om svälten, korruption, jämställdhet och fått frågan: Kan en ambassadör vara så här aktiv? Jo, tydligen, svarade han själv.
Det behövs kunskap på många områden, miljön inte minst. Mycket kan vi bidra med för att direkt förbättra, men vi måste också inse att hur vi lever här i Sverige påverkar bl. a miljön i resten av världen. Det går inte att isolera Kinda helt från yttervärlden, vi både påverkar och påverkas av omvärlden. Förstår vi inte det är det rejält svårt att bygga världens bästa samhälle här.
I samtalen med olika kvinnor och män i Kimilili diskuterade vi våra olika kommunala problem. I Kimilili förekommer fortfarande månggifte, könsstympning och omskärelse, familjeplanering och jämställdhet behöver utvecklas, många får gå långt för att få tag på rent vatten, stadsplanering med avlopp och avfallshantering i det närmaste obefintlig, el finns bara delvis i kommunen, många barn blir föräldralösa pga. både aids och malaria.
Vi var på två begravningar under lördagen vi var i Kimilili, den ena var en mycket gammal kvinna, 66år, och den andra var en 33-årig man med två fruar och två barn.
Här i Kinda är säkert inte problemen mindre, men ser annorlunda ut. Våra gäster från Kenya var mycket bekymrade när de såg att vår befolkning är så gammal - "ni har ju alldeles för lite barn".
Det största bekymret här kanske inte är den reella åldern utan att så många inte orkar se framåt, att vi är sjuka och dör av vällevnadssjukdomar, att unga tycker det är OK att berusa sig redlösa, att våldet ökar, att intresset för att delta i samhällsutvecklingen minskar, att respekten för människovärdet minskar osv.
Samarbetet mellan personer och organisationer i Kinda och Kimilili har pågått mer än 20 år. Det är inte ett ad hoc - projekt med risk att rinna ut i sanden. Att det nu lyfts upp till en mer övergripande nivå ger möjligheter. Tänk om universitet och näringsliv skulle utveckla solenergisystem t ex, då får det dubbla effekter, el i Kenya - arbete i Sverige. Men för att komma framåt i utveckling krävs att man tar ett första steg, och här är det att följa regeringens uppmaning att vara en aktör i ett projekt med statlig finansiering.

Lena Käcker Johansson
Kommunfullmäktiges ordförande i Kinda