Förstår om det blev en belastning man inte räknat med, men ordet kaos räcker inte. Jag är gravt handikappad och skör, men personalen hade varken tid eller ork att sätta sig in i min situation. Det innebar svår smärta för mig och irritation för personalen.
Måltiderna, ett stort stressmoment. Frukost och lunch ställdes fram på en bricka framför mig och där fick den stå, jag kan inte äta själv och vem skulle hjälpa mig med det? Det fanns ju fler som skulle ha mat. Jag förstår att jag var en besvärlig patient, men även om man inte passar in i sjukhusrutinerna hoppas man kunna känna trygghet på ett sjukhus. Istället för att lägga ner avdelningar och minska på personal, borde man öka både sängplatser och personal.
Vi vet att de äldre ökar i antal, då ökar också behovet av vård. Vi vet att antalet ”utbrända” blir fler och fler.
Visst vore det bra att ligga ett steg före, friskare och gladare personal och trygga patienter?
Lägg inte ner de vårdplatser som finns. Tänk igenom noga innan ni beslutar något.