UNDER alliansregeringens Ă„tta Ă„r var hĂ€lso- och sjukvĂ„rden ett prioriterat omrĂ„de. FrĂ„gorna har hela tiden legat hos en partiledare, Göran HĂ€gglund (KD), vilket gett dem extra stor tyngd. Ăven bland företrĂ€dare som social- och sjukvĂ„rdsministrar mĂ€rks mĂ„nga tunga politiker, sĂ„som Sten Andersson, Lars Engqvist och Bengt Westerberg. Den prioriteringen har varit rimlig. Den prioriteringen har ocksĂ„ varit viktig för utvecklingen av sjukvĂ„rden i vĂ„rt land. Det hĂ€r Ă€r frĂ„gor som bokstavligen handlar om liv och död, som Ă€r komplexa och berör flera politiska nivĂ„er och starka organisationer samt viktiga patient- och löntagargrupper. De krĂ€ver ett skickligt och erfaret handlag. Expressens kommentator Lotta Gröning tvekar inte nĂ€r hon ska ge ett omdöme för vĂ„r nya sjukvĂ„rdsminister Gabriel Wikström "regeringens osĂ€kraste kort". Den bedömningen delar jag och det nya lĂ€get inskĂ€rper bara vilken avgörande roll Kristdemokraterna mĂ„ste spela i den nya riksdagen. Stefan Löfven mĂ„ behandla de sociala frĂ„gorna styvmoderligt, men det kommer Kristdemokraterna aldrig att göra. Första beviset pĂ„ vĂ„r prioritering fick vi nĂ€r riksdagsledamot Emma Henriksson (KD) utsĂ„gs till ordförande i riksdagens socialutskott för den kommande mandatperioden.
NĂR STEFAN LĂFVEN utser sina ministrar Ă€r det för första gĂ„ngen i historien som inte sjukvĂ„rdsministern blir departementschef. IstĂ€llet klumpas sjukvĂ„rden ihop med folkhĂ€lsa och idrott och anförtros Ă„t en person som mig veterligt aldrig varit i nĂ€rheten av varken politiskt eller professionellt arbete med hĂ€lso- och sjukvĂ„rdsfrĂ„gor. Under fyra Ă„r har jag följt Lena Hallengren, dels som bĂ€nkkamrat i riksdagens plenisal och dels som vice ordförande i socialutskottet dĂ€r jag ocksĂ„ haft förmĂ„nen att vara ledamot. Vi har debatterat och samtalat nĂ€stan varje vecka. Inte alltid varit överens men Ă€ndĂ„ ganska ofta och framförallt med gott humör. Jag har en stor respekt för det kunnande som Lena Hallengren utvecklat inom hela hĂ€lso- och sjukvĂ„rdsomrĂ„det.
JAG ĂR OCKSĂ
imponerad över den enorma aktivitet hon haft under hela Äret och inte minst i valrörelsen. Under Almedalsveckan förra Äret upplevde nog de flesta som följde alla sjukvÄrdsdebatter att Lena Hallengren var en given kandidat som social- och sjukvÄrdsminister om det skulle bli en ny regering. Men icke. Detta tunga ministeruppdrag lÀggs pÄ en person som jag kan ha respekt för i allmÀnhet men som jag de facto kÀnner stor osÀkerhet inför om han har kapacitet att leda sjukvÄrden framÄt. Lotta Gröning fÄngar vad mÄnga tÀnker nÀr hon i Expressen skriver; "SjukvÄrden Àr komplex det behövs kunskap, kompetens och erfarenhet att driva ett sÄdant departement. HÀr undrar jag hur Stefan Löfven tÀnkte"
JA, HUR TĂNKER man i det socialdemokratiska toppskiktet? HĂ€lso- och sjukvĂ„rd Ă€r det politiska omrĂ„de som i varje opinionsmĂ€tning toppar nĂ€r svenskar ska betygsĂ€tta vad som Ă€r viktigt i livet. Jag kan inte minnas att jag lĂ€st nĂ„gon mĂ€tning som placerat sjukvĂ„rden bland mindre viktiga omrĂ„den pĂ„ den politisk skala. SjukvĂ„rd Ă€r alltid nummer ett eller möjligen topp tre. Men Ă€ndĂ„ vĂ€ljer den nya s-mp-regeringen att helt nonchanlera sjukvĂ„rden och devalvera frĂ„gan i regeringens politiska arbete.
Stefan Löfvens signal med denna ministerutnÀmning Àr en skymf mot patienter, anhöriga, vÄrdpersonal och hÀlso- och sjukvÄrdspolitiker. Jag tror inte landstingsrÄdet Anders Henriksson och övriga s-politiker i lÀnet som Peter Högberg kÀnner sig sÀrskilt respekterade med valet av sjukvÄrdsminister. För vÄr nye statsminister Stefan Löfven Àr hÀlso- och sjukvÄrden uppenbarligen en mindre vÀsentlig bifrÄga, som kan anförtros vilken oerfaren person som helst. Obegripligt. Och oroande.
Anders Andersson,
JĂ€rnforsen
Distriktsordförande för Kristdemokraterna i
Kalmar lÀn och
f d riksdagsledamot
Regeringen visar nonchalans mot patienter
Ett par veckor har gÄtt sedan valet. OsÀkerhet har funnits. En ny regering har tillrÀtt. MÄnga frÄgor saknar svar. Och vi vet inte efter de senaste debatterna i riksdagen vad regeringen kommer att fÄ igenom av sin politik. Men det som förvÄnar och nÀrmast upprör mig mest Àr den totala nonchalans som statsminister Stefan Löfven visar nÀr det gÀller hÀlso- och sjukvÄrdsfrÄgorna.
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.