Från det att vi blev färdiga pedagoger och startade vår yrkeskarriär så har pedagogernas och barnens arbetsmiljö stegvis försämrats. Barngrupperna har blivit större samtidigt som man skurit ner på pedagoger, vilket gör det svårt för oss att utföra vårt pedagogiska uppdrag. Förskolan har en läroplan som vi är stolta över dock blir det svårare och svårare att arbeta efter vårt styrdokument. För att barnen överhuvudtaget ska kunna lära sig saker så behöver de vara trygga och få sina grundläggande behov tillgodosedda. Just nu är det där vi får lägga all vår tid och kraft och ändå räcker den inte till såsom vi önskar.
Vi pedagoger kämpar för att upprätthålla en bra pedagogisk verksamhet men vi har allt sämre förutsättningar och känner en allt större frustration över vår egen och barnens situation. Vi älskar vårt yrke och vill ge barnen en härlig, rolig, trygg och lärorik förskoletid men orken tryter och känslan av otillräcklighet är stor. Vi känner en rädsla för att inte finnas där när något händer (om ett barn ramlar, blir biten, sätter i halsen osv). Bristen på pedagoger leder också till att barn inte ges möjlighet att få det stöd och den uppmärksamhet de behöver. Detta kan visa sig på olika sätt, en del barn blir otrygga, utåtagerande, inåtvända, ledsna. Framförallt så ser vi barns fler och fler olika sätt att söka uppmärksamhet och deras försök att få smyga till sig en stund i en trygg famn. Barnens stora behov av närhet blir allt svårare att uppfylla.
Under årens lopp har vi sett hur allt fler av våra kollegor på olika förskolor söker sig till andra yrken då stressen äter upp dem, fast de älskar sitt yrke så ser de ingen möjlighet att fortsätta. Många väljer att byta yrke för att rädda sig själva från att bli utbrända. Vi har också sett hur våra kollegor blir sjukskrivna pga av stressen vi utsätts för varje dag.
Bristen på vikarier gör att pedagoger går till jobbet även om de är sjuka för att man inte vill att kollegor och barn skall tvingas till en dag med en eller flera pedagoger kort. Situationen är ohållbar.
Det finns inte en kvart på våra scheman där vi inte är behövda i barngruppen. För att kunna bedriva en bra pedagogisk verksamhet behöver vi ha tid att planera och reflektera. Denna tiden är nästintill omöjlig att hitta vilket också leder till en stress hos oss alla pedagoger då vi inte får chansen att utföra vårt uppdrag på bästa sätt.
Vi är många inom förskolan som gör vårt allra yttersta för att bemöta alla barn och föräldrar på bästa sätt. All vår kraft går åt till att försöka uppfylla de behov barnen har hos oss på förskolan, vilket tyvärr resulterar i att vi är helt slut när vi kommer hem till vår egen familj. Det är vanligt att man som pedagog inom förskolan väljer att jobba deltid för att man inte orkar vistas heltid i den miljön som de stora barngrupperna innebär Hög ljudnivå och buller är en del av allas vardag. Det är den miljön som våra barn vistas i och då ofta med längre dagar än oss pedagoger. Att kunna arbeta heltid och må bra borde vara en självklarhet för alla. Våra förskolebarn är värda mer än såhär. Vi pedagoger är värda mer än såhär.
Vi blev inte pedagoger för att "passa" barnen utan för att vara med barnen, upptäcka, utforska och lära tillsammans med dem och se dem utvecklas till glada positiva individer. Arbetsglädjen finns där inom oss och att få vara en del av förskolebarnens vardag är en ynnest men ALLA inom förskolan behöver en bättre arbetsmiljö, barn som vuxen. Vi vill vara med och påverka så att vår och barnens situation på förskolan blir bättre för annars når vi snart botten. Det är mer än dags att ropa efter hjälp!