Förutom skolans namn svajar det mesta. Kommunchefen har i en mycket insiktsfull tjänsteskrivelse avrått från byggnation. I kommentarer i media erkänner kommunalråden att man inte har pengar och de förhoppningar man har på olika fastighetsförsäljningar kommer när tomten passerat på julafton visa sig vara bara förhoppningar. Fantasi är ett av kommunens ledord, men det duger inte till att finansiera ett skolbygge.
Det som oroar mig mest är att majoriteten så lättvindigt är beredd att inte bara ta stora risker med kommunens och skattebetalarnas pengar utan också för lång tid intecknar det handlingsutrymme som kommande politiker kommer att behöva. Det är tydligen nödvändigt att påminna om Göran Perssons gamla citat, "Den som är satt i skuld är inte fri". Ju större skuld, desto större ofrihet. Tyvärr är världen så orättvis att det inte är den mest skuldtyngde som får möjlighet att göra de bästa affärerna eller få de billigaste lånen. Tvärtom tror jag gäller både privat och i kommunpolitiken. Dagens låga ränteläge kommer inte att bestå. Även om det ännu inte märks för allmänheten har de långa räntorna gått upp, några tiondelar bara än så länge, men trenden är upp och Trump spås höja ökningstakten.
Båda kommunalråden har tidigare varit ganska konsekventa när man bemött olika förslag och önskemål. "Det finns inga pengar" har varit svaret. Vad är det som nu fått dem att kasta all försiktighet och bygga för 100-tals miljoner. Det kan knappast bero på ambitionen att höja elevernas prestationer. Skolan tar nu särskilt stor plats i media, men jag kan inte erinra mig något exempel på att en kommun redovisat bättre studieresultat på grund av en ny skola. Som jag uppfattat och minns är det nya pedagogiska metoder, möjligen organisationsförändringar, men framförallt flera lärare, väl utbildade och motiverade och med rätt stöd som bidrar till bättre skolresultat, inte nya skollokaler.
Kommunchefen uttrycker precis vad jag skrivit tidigare. Ökade lokalkostnader kommer för lång tid att begränsa möjligheten att satsa på lärare och läromedel och risken är stor att våra skolor i jämförelser får ståta med höga kostnader och dåliga resultat.
Nu hoppas jag att partigrupperna tar en allvarlig diskussion inför fullmäktige och bortser från drömmarna och vackra ord om "framtidstro". De kan passa i ett partiprogram, men inte i en investeringsplanering.