Om de hade verkat i Sverige hade de kunnat studera hur kommuner löser problem med chefer som inte presterar. Kinda, Vimmerby och Västerviks kommuner skriver avtal för att överföra skattemedel till chefer. Inte för att de ska prestera bättre. Tvärtom, de får upp till 2 årslöner för att låta bli att arbeta. Politiker har också sina avtal. Om de lämnar sina uppdrag har de rätt till lön livet ut.
Hur de företag, som Hart/Holmström studerat, använder sina egna pengar är upp till företaget. Men för kommuner gäller att beslut om utdelning av insamlade skattemedel ska tas på lagarna. Om en chef belönas för att missköta sitt arbete, ökar det sannolikheten att de missköter sig. Vi kan kalla det för Grips teorem.
Chefer i Vimmerby kommun har delat på 8 mkr, ett helt Nobelpris. Kinda har lagt ett halvt på några chefer. Västervik har under 4 år tecknat 52 avtal om avgångsvederlag. Ett helt Nobelpris? Och Hjalmarssons pension ovanpå det.
VD-avtal i företag tecknas med styrelsen. Ingen kommunstyrelse har beslutat om att instifta kommunala Nobelpris till dem som avstår från arbete i kommunen. Prisutdelare är personalen själv. De skriver egna avtal. Inga media jagar pristagarna.
Min förhoppning är att, nu när forskning om avtal och kontrakt fått ett Nobelpris, kanske någon journalist ställer frågan till dessa tre kommuner: - Kan vem som helst besluta om att dela ut kommunala medel till enskilda anställda? Och går det att teckna lagliga avtal om försörjningsstöd i Nobelprisklass?
Frågan har jag redan ställt till Förvaltningsrätten. Jag har tipsat Kinda kommuns styrelse. Om man inte vill vänta på domedagen, kan man själv ta sig ur den råttfälla som personal från Kinda och Vimmerby gillrat, se FörvL 28 §.