När livet släcktes för Engla

Jag sitter och funderar på om jag skall hata eller förlåta, Jesus sa när han hängde på korset, Gud förlåt dem deras gärningar ty dom vet icke vad dom gör.

Från läsekretsen2008-04-18 06:45
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Man känner en sådan tomhet inombords, men ändå en lättnad att det nu är över nu, Engla kommer aldrig mer att behöva lida, men vi då, kan vi någonsin förstå det som hänt, vill vi förstå eller är vi så kalla inombords att vi bara kan skaka av oss det som inträffat och bara gå vidare som om inget hänt, jag kan inte det i alla fall, och förhoppningsvist inte ni heller.
Tio år gammal och totalt hjälplös mot denna person, som sedan tidigare varit dömd för en uppsjö av sjuka gärningar, men som ändå mot alla odds har figurerat fritt i vårt så gemytliga samhälle, och han är bara en i mängden som huserar fritt.
Jag saknar ord och förståelse till hur regelverket är uppbyggt i Sverige. Och detta klientel vill dom som bestämmer försöka att vårda humant för att som det så fint heter återanpassas in i samhället efter avtjänat daltande, straff och vårdtid, ni hör själva så sjukt det låter.
I min lagbok som finns i huvudet så skall pedofiler, våldtäktsmän, mördare etc för evigt spärras in, utan rätt till permission och dyligt, i min lagbok så har dom för evigt förbrukat sina rättigheter till att få en andra chans i samhället.
Denna tragedi med Engla hade aldrig behövt hända om denna figur suttit bakom lås och bom där han för evigt hör hemma, men Sveriges rikes lag gav honom denna möjlighet till illdåd när dom återanpassade honom gång på gång, ett illdåd som slutade med en katastrof för oss alla berörda och för Engla 10 år.
För mig är döden någon som lurar bakom hörnet, han tar dig när han vill oavsett vem du är, men Engla ville han inte ta, det är jag helt säker på. Tyvärr så hade han inget val den här gången heller, det såg Anders Eklund till, så heter han Englas lieman.
Jag tänker på hur rädd hon var innan lågan släcktes, vad hann hon att tänka, ropade hon efter sin mamma, jag försöker att hitta något gott i det hela, en strimma hopp som kunde räddat henne ur denna mardröm, men det är bara mörker i allt detta.
Jag vet att jag och min sambo inte är ensamma om att prata med våra barn om det som hänt Engla, dom har tusen frågor och med all rätt, jag bara önskar att jag kunde svara på dom så gott jag kan, men det känns bara så tungt alltsammans, och orättvist.
Om änglar finns, så kommer du för evigt att vara en liten ängel i mina tankar ska du veta Engla, men jag kan aldrig acceptera ditt öde och vad du fick genomlida med denna person.

Nils-Erik Johansson
Vimmerby

Läs mer om