Insändare: LFM istället för LVM!

Jag har aldrig varit utsatt för en så kränkande och förnedrande "behandling"! På Hessleby till exempel, ett statligt institutionshem, där kostnaden per person är cirka 4000 kronor per dygn, det vill säga cirka 700000 kr/halvår, skrivs det i prospektskriften så vackert om en humanistisk verklighetssyn.
Detta skall innebära alla människors lika värde, att man arbetar med motivation samt att miljön används som ett viktigt inslag i det dagliga arbetet. När en av avdelningscheferna får frågan hur ovanstående fungerar i praktiken blir svaret till sist: "Detta är den lägsta formen av behandlingshem!" (d.v.s. falsk VDN?!)
Visst tilldelas man en kontaktperson ur personalen, men om personkemin inte stämmer finns ingen möjlighet till byte.
På frågan varför blir svaret (som så ofta): Vi har våra rutiner... På frågan om statistik på återfallsfrekvens etc blir svaret: Det skall finnas någonstans och vi skall nog kunna ta fram det. Varpå ingenting sker.
När du på ett kreativt sätt vill påverka (se till att vård påbörjas) bemöts du med ointresse och absolut inget som helst engagemang. Ingen individuell behandling.
Efter fem månader (av totalt 6) har jag fortfarande inte haft någon behandlingskonferens med socialsekreterare och kontaktperson trots vad som skrivs så vackert om behandlingssätt etc. Socialsekreteraren har alltså fortfarande inte besökt mig, utan hon och socialchefen skyller i Länsrätt och kammarrätt på tidsbrist... När det är så illa måste man naturligtvis tillsätta ytterligare en tjänst.
Nu ger staten SiS 300 miljoner till satsningen "Ett kontrakt för livet". Ett projekt som ger 80 procent rabatt på genomtänkt och långsiktig eftervård, borde väl Ale kommun vara intresserad av, men om den så kallade LVM-vården inte inletts efter fem månader är det ju svårt att diskutera eftervård. Detta trots att jag framfört förslag - men på Hessleby har man ju sina rutiner och socialtjänsten i Ale ser tydligen inte skogen för alla träd! Man känner sig till slut som den berömda åsnan som man försöker driva framåt med hjälp av en käpp. Snälla så kallade behandlingshem och socialtjänst: Pröva med en morot!
Avslutningsvis: Förvaringen är så undermålig att de "intagna" blir som vandrande kruttunnor som mer eller mindre drivs till återfall. Vilket egentligen i de flesta fall är ett rop på hjälp.
Varför snälla socialtjänst/nämnd i Ale, varför inte försöka med morötter? Fast det är ju klart: "Konsten med livet är ju att göra det svåra enkelt!"
Med vänlig hälsning
Tyvärr ej unik